Land of the Dead – Michael Tapper

USA 2005. Regi: George A. Romero. Skådespelare: Simon Baker, Dennis Hopper, John John Leguizamo, Asia Argento. Längd: 1:34.

Oberoende amerikanske filmskaparen George A. Romeros politiskt laddade Dead-serie har alltsedan Cahiers du Cinémas entusiastiska mottagande av förstlingsfilmen Night of the Living Dead (1968) internationellt betraktats som central inom den moderna skräckfilmen. På grund av en opinionsstyrd våldscensur och ett grundmurat förakt för skräckgenren inom svenskt kulturliv har emellertid de första tre filmerna varken biografvisats annat i slutna sällskap eller diskuterats annat än i tidskrifter utanför den mediala mittfåran.

När jag nu ser den fjärde och senaste filmen är det en blandad upplevelse. För samtidigt som Romero äntligen får hyfsad svensk biodistribution, så är det med en film som trots gedigen actionregi och utmärkta rollprestationer inte riktigt når upp till föregångarna.

Den första filmen var en stark kvasidokumentär om hur världen hotar gå under i en epidemi som förvandlar människor till zombier (levande döda). Dessa attackerar sedan och äter upp de ännu levande. I skuggan av Vietnamkriget och raskravaller på hemmafronten blev filmen en allegori över hur dessa krig och inre konflikter trängde in i alla amerikanska vardagsrum och hotade ödelägga hela samhället.

I de följande filmerna tar dödens makter över allt större delar av världen. Dawn of the Dead (1978) – den mest lyckade filmen i serien – är en svart satir över konsumtionssamhället. Zombiernas frossande på människokött på en stormarknad är en narrspegel till vår egen måttlösa rovdrift på världen. Day of the Dead (1985), som utspelas i en kärnvapenanläggning, är i kontrast en stram tragedi över hur det militärindustriellt styrda USA styr världen mot undergång.

På grund av upphovsrättsliga tvister har Romeros skötebarn dessvärre utsatts för både nyinspelningar och oräkneliga imitationer, samtliga av typen mekanisk splatteraction. Och dessvärre ser det ut som om skräckpionjären själv i sin nya, fjärde Dead-film tagit intryck och blivit mer lik sina efterföljare.

Hans upplägg, med en befäst stad på en ö mitt i en flod (läs: Manhattan + Pentagon efter 11 september 2001) som behärskas från toppen av en skyskrapa av mäktige finansmannen Kaufman (Dennis Hopper imiterande Donald Trump) i konflikt med både sina egna arbetare i stadens slumkvarter och hotad av zombierna utanför, har alla förutsättningar att bli ännu en provokativ allegori över dagsläget i vår enda supermakt. Men seriens löpande reflektioner över imperialistisk krigspolitik, inre klasskonflikter och humanismens död under de ekonomiska krafternas diktatur har flyttats från centrum till marginalerna.

Några snabbt förbiilande repliker hos huvudpersonerna – de flesta legosoldater för Kaufman – under en plundringsexpedition i det Irak-krigsliknande ödelandet bland zombierna och en bildpoetisk sekvens av hur de levande dödas armé korsar floden för att inta den befästa staden. Det är vad som återstår bland habilt regisserad splatter och spänning innan legoknektarna slutligen drar vidare för att söka en fristad – i Kanada.