The Life of David Gale – Michael Tapper

USA/Storbritannien/Tyskland 2003. Regi: Alan Parker, Skådespelare: Kevin Spacey, Kate Winslet, Laura Linney, Gabriel Mann. Längd: 2.10.

Melodramatiska känslobombasmer kryddade med pretentiöst, pseudointellektuellt poserande och en publikföraktande brist på hänsyn till så grundläggande element som dramatisk logik och psykologisk trovärdighet – det har blivit Alan Parkers (Midnight Express, Mississippi Brinner) kännemärke. Bioaktuella The Life of David Gale är inget undantag.

Denna gång intar Parker en, ytligt sett, nobel pose mot dödsstraffet tillsammans med manusförfattaren och före detta filosofiprofessorn Charles Randolph. I centrum för filmen står den i Texas dödsdömde filosofiprofessorn (!) David Gale (Kevin Spacey), som Randolph med illa dolt självförhärligande gjort till ett självförbrännande geni inte olikt den klassiska konstnärs- eller rockrebellmyten.

Gale har ironiskt nog fällts för våldtäkt och mord på en kollega i anti-dödsstraffrörelsen Death Watch. Tre dagar innan avrättningen bjuder han, som under alla år i fängelset avböjt intervjuer, plötsligt in den unga men cyniskt vasstungade journalisten Elizabeth ”Bitsey” (läs: ”bitchy”) Bloom (Kate Winslet) för att avslöja vad som egentligen hänt.

Rekonstruktionen genom Gales återblickar och Blooms efterforskningar innehåller sedan så många omkastningar och alltför genomskinliga dimridåer att handlingen snart ser ut som ett koncentrat av Agatha Christies samlade verk. Men tillsammans med det känslomässiga förvandlingsnummer som Winslet, i rollen som den tuffa murveln med ett hjärta av guld, gör det tvärtom att handlingen snabbt blir ytterst förutsägbar.

Det är emellertid inte bara genom att ersätta sammansatta personligheter med rollklichéer eller en intelligent handling med dumsmarta finter som filmen irriterar. Själva bilden av proteströrelsen på detta kvardröjande barbari framstår dessutom som en rad neurotiska, egotrippande och fanatiska personer i samhällets marginaler. Deras politiska engagemang, till exempel i Gales utbrott under ett tv-framträdande eller i själva upplösningen av mordgåtan, framställs därmed inte som särskilt seriös utan mest som en terapeutisk ventil för medlemmar i Storhetsvansinnigas Riksförbund.

Motsvarande reducerar porträttet av de till synes luttrade men i slutänden ändå lättmanipulerade medierna, personifierade av reporter Bloom, själva sakfrågan till en triumf för konservativa nidbilder av ”liberalt” känslosam mjäkighet. Och i slutänden handlar det inte ens om själva dödsstraffet utan om det underordnade dilemmat i risken att avrätta oskyldiga.

Där ambitiösa filmer som Med kallt blod och Dead Man Walking ställt innebörden av och frågan om dödsstraffet på sin spets, blandar The Life of David Gale bort korten till förmån för en långsökt, slarvigt hopfogad och grovkornig thriller med en sensmoral som fullständigt havererar. Det skulle därför inte förvåna om den i stället blev ett propagandanummer för dödsstraffets förespråkare.