USA 2003. Regi:
David Dobkin. Skådespelare: Jackie Chan, Owen Wilson, Fann Wong, Donnie Yen. Längd: 114 minuter.
Fortsättning på västernskrönan Shanghai Noon (2000). Här återförenas kung fu-cowboyen Chon Wang (Jackie Chan) med den spjuveraktige kvinnokarlen Roy O’Bannon (Owen Wilson) för att i London söka ett kejserligt sigill som stulits från Förbjudna Staden. Man gör här ännu ett positivt försök till gammaldags matinéunderhållning med Chans Buster Keaton-inspirerade stridskonstuppvisningar som höjdpunkter. Och tråkigare kan man sannerligen ha på bio, särskilt som Chan hinner med att både få in en parafras på Singin’ in the Rain och Keystone Kops i sina uppvisningar.
Dessvärre är berättelsen mest en fånigt konstruerad röra av medhjälpare och motståndare som bara har som funktion att dyka upp vid rätt tillfälle under handlingens gång. Den som söker spänning, mystik och överraskningar ska knappast lösa biljett. Här går allt som på förutsägbar räls.
Inte heller har man lyckats få någon intressant skruvning i alla historiska anakronismer man stoppat in. Historien ska utspelas 1887 får vi reda på i inledningen. Ändå förekommer här en Renault-bil från 1914, Jack the Ripper härjar på gatorna ett helt år i förväg och en ung Charlie Chaplin har en viktig medhjälparroll trots verklighetens förebild inte föddes förrän två år senare. I finalen åker sedan alla iväg till Hollywood, som först 1913 på allvar fungerade som filminspelningsplats. Allt detta och mer därtill kunde ha varit kul om det hade någon betydelse för handlingen. I stället ter de sig bara inslängda på måfå för att locka till billiga skratt.
Som vanligt är den amerikanska filmen ambivalent mot det brittiska imperiet och klassamhället. Det blir några nålstick mot övergreppen i Indien och Kina och fattigdomen på hemmafronten, men mot slutet är ändå den brittiska pompan och ståten en vacker fond mot vilken hjältarna kan adlas. En trist eftergift till utrikespolitiska relationer och kassaintäkter.
© Michael Tapper, 2003. Sydsvenska Dagbladet 2003-05-09.