Phone Booth – Michael Tapper

USA 2002. Regi: Joel Schumacher. Skådespelare: Colin Farrell, Forrest Whitaker, Keifer Sutherland. Längd: 1 tim. 21 min.

Phone Booth har varit en sällsynt feltimad film. Inspelad för drygt två år sedan och färdig för premiär sedan länge har den fått skjutas upp på grund av dödsskjutningar i skolor och, inte minst, de ökända krypskyttarnas härjningar i Washington DC-området under hösten 2002. Dessvärre har det inte gjort filmen bättre.

För i sin starkt moraliska undertext och sitt minimalistiska enaktsdrama kring en telefonkiosk ser Phone Booth mest ut som en sämre pjäs hämtad från 1960-talets experimentteater. Stuart ”Stu” Shepard är en uppblåst och självgod festfixare/PR-agent/spin doctor etc. för kändisarna i New York. Han tror sig kanske inte vara Gud, men åtminstone dennes mest perfekta avbild – ett socialdarwinistiskt lejon i näringspyramidens topp. Så ringer en telefon i en av mobiltäta New Yorks sista telefonkiosker, och en seriemördare som vet allt om Stus alla snedsteg hotar att döda om Stu inte kommer till insikt om sin livslögn och bekänner sina synder.

Regissör Schumacher gör allt för att med rörlig kamera, intensiv klippning och flåsigt kämpande skådespelare få fram thrillerstämningen. Filmens fatala problem ligger dock i kultregissören Larry Cohens (Det lever, The Stuff) manus, som aldrig lyckas göra de dramatiska eller psykologiska premisserna trovärdiga. Den stressade huvudpersonens märkliga, inledande dröjande vid kiosken, hans lika märkliga beredvillighet att göra den uppringande knäppgöken till lags och hans psykologiska saltomortal från okänslig skitstövel till empatiskt överflödande myskille framstår mest som dramaturgiskt konstruerade, usla nödlösningar.

Greppet med psykopaten som biblisk-moralisk hämnare har också blivit tämligen slitet efter 1990-talet och filmer som Cape Fear och Se7en. Till och med Cohens talang för politisk sarkasm känns bedagad i billiga poänger som repliken: ”I’m just part of a big cycle of lies…I should be president!” Kanske mest kul för att den är en så vågad feltiming just nu när Bushs popularitet ligger i topp.