USA 2003. Jungle B
ook 2. Regi: Steve Trenbirth. Manus: Karl Geurs. Musik: Joel McNeely. Svenska röster: Rolf Lassgård, Jonathan Jaarnek-Norén, Linnea Järpestam, Erik Berglund.
Royal, Filmstaden och Biopalatset i Malmö
Filmstaden i Lund
Den första Djungelboken, från 1967, älskades av många. Och det med rätta. Visserligen var teckningsstilen inget att skryta med jämfört med klassiker som Snövit och de sju dvärgarna, Fantasia eller Pinocchio. Men den hade sin egen profil. Inte heller hade den särskilt mycket med Rudyard Kiplings berättelser att göra. Men den hade fart, minnesvärda rollgestalter, en rad oförglömliga sång- och dansnummer och ett smittsamt gott humör.
Därför är det med växande sorg i hjärtat man genomlider den här slarvigt hoprafsade timmen till uppföljare. Slätstruket tecknad, idéfattig, omständligt berättad och seg i tempot trots den blygsamma speltiden. Kort sagt, en ovärdig och blodfattig skugga av originalet. Gjord av Disneys tv-avdelning, ser den i alla avseenden ut som hopfogade delar från en tv-serie i löpande band-produktion.
Handlingen tar vid där den första filmen slutar och ägnar första halvan åt att skildra hur Mowgli (Jonathan Jaarnek-Norén) längtar tillbaka till Baloo (Rolf Lassgård). Men när han väl återförenas med djungelbjörnen blir det i en stel och kantig repris på showstoppern ”Var nöjd med allt som livet ger”. Det ger en föraning om att andra halvan inte lovar mycket mer.
Mycket riktigt utmynnar också filmens tänkta höjdpunkt, med Shere Khans (Olof Thunberg) försök till hämnd på pojken, i en snöplig antiklimax. Och så är filmen plötsligt slut utan att det känns som om den ens börjat på riktigt.
© Michael Tapper, 2003. Sydsvenska Dagbladet 2003-02-09.