Slogans – Michael Tapper

Frankrike/Albanien 2001. Regi: Gjergj Xhuvani. Manus: Ylljet Alicka, Yves Hanschar. Foto: Gerald Thiaville. Musik: Denis Barbier. I rollerna: Arthur Gorishti, Pascal Judelewicz, Franck Landron, Luisa Xhuvani.

Panora i Malmö

Slogans är en mildare variant av Milan Kunderas roman Skämtet, filmatiserad 1969 av Jaromil Jires. Liksom hos Kundera handlar Gjergj Xhuvanis film om den djupt kränkande och absurda tillvaron under ett totalitärt system som upprätthålls av maktfullkomliga halvfigurer med hjälp av paranoia och godtyckliga övergrepp.

Vi möter här den timide biologiläraren Andrea som någon gång på 1970-talet anländer till en liten albansk byskola från huvudstaden Tirana. Han är vänlig, blygsam, rättrådig, tillmötesgående och öppen. Till synes är han den ideale undersåten för det rådande kommunistsystemet i detta u-land mitt i Europa. Men hans egenskaper blir också hans fall, något som skildras med lågmäld ironi. Han gör nämligen misstaget att dels förälska sig i byskolans öppet kritiska franskalärarinna, dels bli vän med en herde som betraktas som reaktionär eftersom släktingarna inte aktivt deltog Enver Hoxhas partisankamp under andra världskriget.

Skådespelarprestationerna är kanske inte anmärkningsvärda men har en enkel, vardaglig trovärdighet. Beklagligt är däremot att Gjergj Xhuvani inte har någon större hantverksskicklighet. Likaså står någon konstnärlig vision knappast att finna här. Delvis kan det finnas ekonomiska orsaker, men jag tvivlar på det. Många bra filmer har gjorts på minimal budget.

Med slappt konventionell kameraplacering, monotont berättande i lågt tempo och skriande brist på genomarbetad dramaturgi ter sig Slogans, i tekniskt avseende, snarast som ett elevprojekt på gymnasienivå. För den som söker en stunds inblick i det tidigare så slutna Albanien har filmen förstås ändå ett visst intresse.