Nu är det jul – igen 2 – Michael Tapper

USA 2002. The Santa Clause 2. Regi: Michael Lembeck. Manus: Don Ryhmer, Cinco Paul, Ken Daurio, Ed Decter och John J Strauss efter rollgestalter och originalberättelse av Leonardo Benvenuti och Steve Rudnick. Foto: Adam Greenberg. Musik: George S Clinton. I rollerna: Tim Allen, Elizabeth Mitchell, David Krumholtz, Eric Lloyd.

Filmstaden och Biopalatset i Malmö

Bröderna Marx var de enda som kunde göra något roligt av att ordvitsande förväxla ”sanity clause” med Santa Clause. Här har man inte nöjt sig med att göra en utan två filmer på uppslaget om att det finns tomteklausuler – ”santa clauses”, fattar ni! ho ho ho – som reglerar tomteverksamheten.

Den första kom 1994 och blev ingen större succé på bio men väl en mindre försäljningsframgång på video. Där råkade den i bästa fall medelmåttige komikern Tim Allens rollgestalt Scott Calvin (initialerna S C, fattar ni! ho ho ho) ta död på den förre tomten. Han tvingas därför, enligt ”the santa clause”, själv bli den nye julklappsmogulen. Premisserna ligger märkligt nära Selma Lagerlöfs spökhistoria Körkarlen, men i denna familjejulfilm av Disney sondmatas åskådaren istället av frostbitna äppelkinder, vattniga rådjursögon och hulkande framsägningar av ”I love you”.

I den lika torftiga uppföljaren åtta år senare är den enda skillnaden att Santa tvingas tomta omkring efter en lämplig Mrs Clause. Annars får han inte fortsätta på sin post. Allt enligt ”the santa clause 2”. Den enda – och då är jag välvillig till bristningsgränsen – läppryckningen kan man möjligen känna under hans felprogrammerade robotvikaries införande av militärdiktatur och julklappsförbud i tomteland. I övrigt är filmen som en illustrerad och dramatiserad överdos av gråtmilda julsångtexter.