USA 2001. Miss Congeniality. Regi: Donald Petrie. Manus: Marc Lawrence. Foto: Lastlo Kovacs. Musik: Edward Shearmur. I rollerna: Sandra Bullock, Benjamin Bratt, Michael Caine, Candice Bergen.
Royal i Malmö, Filmstaden i Lund.
I likhet med Julia Roberts genombrottsroll i Pretty Woman är Sandra Bullocks rollfigur i Miss Secret Agent, med det övertydligt symboliska namnet Grace Hart, huvudsakligen en Pygmalion passande för feministisk backlash. En ”okvinnlig” flicka ska förvandlas från egensinnig personlighet till patriarkalt konform könsrollsstereotyp.
Eller med andra ord: den klassiska klichéscenen då den inbundna, osäkra flickan tagit av glasögonen och lösgjort hårknuten inför ögonen på en man som utbrister ”Du är ju egentligen söt!” har här dragits ut till en timme och femtiotvå minuter.
Själva handlingen, om en FBI-agent (Bullock) som ska undanröja ett terroristhot mot en Miss USA-tävling, är emellertid, om möjligt, än mer absurt konstruerad än Pretty Woman. Det gör att den inte för en sekund känns annat än en tunt konstruerad och oinspirerad förevändning för det reaktionära budskapet.
Men liksom Pretty Woman är upphovsmännen (och kvinnan, eftersom Bullock även producerat) till Miss Secret Agent medvetna om att de går på minerat område. Därför tematisera publikens alla invändningar mot filmens underliggande ideologi, om än utan den kvickhet och elegans som trots allt kännetecknade Pretty Womans manus och personregi.
Manusets brister, främst i sina krystade försök att leverera komiska poänger i så gott som varje scen, förvärras av opersonlig regi från Petrie (Snuten i Hollywood) och färglösa rollprestationer. Bullock saknar dessutom Roberts naturliga komedi¬talang och lyckas på sin höjd bara vara lite söt och gullig hur mycket kampsportuppvisningar hon än ger sig på.
Och värst av allt: filmen är både tråkig och förutsägbar. Förödande för en komedi.
© Michael Tapper, 2001. Sydsvenska Dagbladet 2001-04-20.