Finland/Tyskland 1996. Regi, foto: Pirjo Honkasalo.
Kino i Lund
Pirjo Honkasalos prisbelönta dokumentär Atman skildrar en svårt handikappad och fattig medelålders mans pilgrimsfärd efter sin mors död. Bitvis med sin brors hjälp men mest för egen kraft lyckas denne deformerade, benförlamade, djupt religiöse och ytterst envise Jamana Lal Balat ta sig 600 mil från kusten upp till Ganges källor vid Himalaya.
Till råga på allt möter han, som dittills inte hyst något hopp om att uppleva kärleken, en kvinna som älskar honom för hans inre och som blir den enda som fullföljer hela resan med honom. I deras triumfartade återkomst till Balais hemby sluts cirkeln. Titeln Atman, som betyder själ, får här sin mest konkreta innebörd. För om något handlar filmen om själens triumf över en kropp som huvudpersonen kallar sitt fängelse.
Honkasalo har som under sin karriär växlat mellan spel- och dokumentärfilm. Hon visar oss färden nästan som om den filmats med en dold kamera. Med endast infogande av till största delen förklarande texter delas filmen in i olika kapitel för de viktigaste stationerna under pilgrimsfärden. Det och några inslag där huvudpersonen tycks tala direkt till regissören och publiken är det enda som märks av filmarens närvaro.
Det är en enkel men knappast banal film som undviker en såväl nedlåtande som sentimental eller glorifierande hållning i sin personskildring. Balai är ingen förklädd ängel, vilket knappast förminskar hans kraftprestation. Och det ökar i sin tur respekten för Honkasalos dokumentära estetik.
© Michael Tapper, 2001. Sydsvenska Dagbladet 2001-02-02.