Storbritannien/USA 1999. Dokumentär. Regi: Julien Temple. Kompletterande foto: Geordie Devas. Musik: Sex Pistols. Medverkande: John Lydon (Johnny Rotten), Paul Cook, Steve Jones, Glen Matlock, John Ritchie (Sid Vicious).
Spegeln i Malmö
”Flogging a Dead Horse” var den träffsäkra, nihilistiskt ironiska men i slutänden publikföraktande cyniska titeln på ett Sex Pistols-samlingsalbum från 1979 vars enda syfte var att förmå köpstarka punknördar att köpa skåpmat i ny förpackning. På samma sätt förhåller det sig med filmen The Filth and the Fury.
Från en flyktig historieanalys av efterkrigstidens Storbritannien är vi snabbt tillbaka i samma okritiskt återgivna anekdoter som i Malcolm McLarens egorunkande självlanseringsnummer, filmen The Great Rock’n’Roll Swindle, även den i regi av Julien Ternple. Nu är perspektivet omvänt: McLaren demoniseras, och de åldrande rockikonerna får återupprepa samma historier som de dragit på längden och tvären i tidigare intervjuer,
Inte oväntat tar filmen den slagkraftige John Lydons parti. Och utifrån sin självbiografi Rotten gör han, med samma renons på ödmjukhet som McLaren, anspråk på att vara punkens sanne upphovsman i kläder, scenutspel, medieattityd och som musikinspiration.
Rockjournalisten Jon Savages grävande historieskrivning i boken England’s Dreaming om Sex Pistols och The Clash som prefabricerade förpackningar för att lanseras på rockmusikmarknaden av sina respektive managers avfärdas givetvis av Lydon. Men Savages journalistiska efterforskningar är övertygande, oavsett önsketänkandet hos Lydon och hos alla oss som var deras publik för snart 25 år sedan. Att banden sedan inspirerade till en alternativ musikrörelse blandarbetar- och medelklassungdomen i de brittiska storstädernas arbetarungdom är en annan sak och får beteckna dåtidens sociala frustrationer.
Filmens suddiga och korniga sammelsurium av videobilder, inklippta från tv-program och filmer under intervjuerna, känns mest som ett desperat försök från en samling föredettingar – inklusive regissör Temple – att krama ännu en slant ur sagan om Sex Pistols. Sedan kan de prata hur mycket de vill om kreativitet.
© Michael Tapper, 2000