South Park Bigger, Longer & Uncut

USA 1999. Regi: Trey Parker. Manus: Trey Parker, Matt Stone, Pam Brady. Musik: Marc Shaiman. Sånger: Trey Parker. Röster: Trey Parker, Matt Stone, Isaac Hayes, Eric Idle, George Clooney, Minnie Driver.

Biopalatset och Metropol i Malmö, Sandrew i Lund

Trey Parker har gjort sig en karriär på skrikiga, vulgära filmer som blandar dass- och sexhumor med splattereffekter och bisarra musikalnummer. Spelfilmen Cannibal: The Musical (1996) var ett perverst möte mellan Broadwayshow à la Oklahoma och seriemördargenre modell När lammen tystnar (The Silence of the Lambs, 1991).

Med tv-serien och nu filmen South Park har Parker överfört sin estetik till en hyperstiliserad, animerad nidbild av den amerikanska mellanvästern med sina egna hemtrakter i Colorado som förebild. För i småstadshålan South Park, besjungen i inledningen som en ”whitebread, redneck town”, driver Parker elakt gäck med amerikansk dubbelmoral. Här förfasas vit, kristen medelklass över svordomar och pruttskämt men sluter gärna blodtörstigt upp bakom främlingsfientliga utfall och nationalistisk krigshets.

Finalens klimax utgörs av ett absurdistiskt skildrat krig mellan amerikanska trupper, givetvis med svarta soldater som kanonmat längst fram och kanadensiska styrkor, där de senare tecknats som anonyma, identiskt lika orientaler. Inför den annalkande domedagen lurar naturligtvis Satan själv på sin återkomst, dock tillfälligt åsidosatt av kollegan Saddam Hussein.

Handlingen och de insprängda, Sound of Music-liknande sångnumren träffar de allra mest banala och värsta sidorna av den amerikanska världsbilden mitt i prick. Parkers användande av en lågpannad, pubertal humortradition är inte bara en busaktig men tämligen harmlös spottloska mot borgerlig så kallad god smak. Prutt-komiken blir också ett nedslående uttryck för den enda form för uppror som en ideologilös, ung generation förmår rikta mot ett reaktionärt och trångsynt samhälle.

Helt konsekvent i denna svartsynta bild av världens tillstånd sker det aldrig någon förändring eller utveckling i detta Moral Majority-paradis. Hålan South Park förblir ett ständigt vinterlandskap av kyla och alienation, stilsäkert avspeglat i den sterila, avskalade animationen.