Shanghai Noon

shanghai_noonUSA 2000. Regi: Tom Dey. Manus: Alfred Gough, Miles Millar.Foto: Dan Mindel. Musik: Randy Edelman. I rollerna: Jackie Chan, Owen Wilson, Lucy Liu, Roger Yuan.

Filmstaden i Malmö och Lund

Den här västern-skrönan om en sol­dat i den kinesiske kejsa­rens livgarde som med hjälp av en laglös cowboy ska befria en prinsessa från samvetslösa kidnappare är en klassisk Jackie Chan­-film på gott och ont. Som actionhjälte med ta­lang för spektakulära slap­stickstunts i en märklig kombination av karatemäs­taren Bruce Lee och stum­filmskomikern Buster Kea­ton, är Chan oemotståndligt charmig och underhållan­de. Och för alla som missat denne Östasiens populä­raste stjärna under de se­naste 25 åren, är detta en film så god som någon att börja bekanta sig med ho­nom.

Det finns dessutom ett gott uppsåt i den dråpliga men positiva skildringen av indianerna samt i det för genren ovanliga inslaget om de kinesiska rallarnas omänskliga villkor under anläggandet av den transkontinentala järnvägen. Trist nog undviker man i sistnämnda fall att peka på de kallhamrade och vinsthungriga järnvägsbolagen som skurkarna bakom det faktum att så många kine­ser arbetade ihjäl sig. Istäl­let har man gjort den slavdrivande skurken till kines, tillika av klassisk Fu Man­chu-typ – ondskefull på grund sin etniska tillhörig­het. För att uppväga detta rasistiska porträtt har man förlitat sig på Chans hjälte­roll.

På minuskontot kan man också sätta upp just det faktum att Jackie Chan själv överskuggar allt och alla i filmen. Owen Wilsons kvinnokarl till tågrånare får visserligen agera manligt sexobjekt, men reduceras alltsomoftast till ställföreträdande publik, det vill säga häpen åskådare inför Chans ekvilibristiska kampsportövningar. Likaså gör dessa stuntinslag att filmens handling tappar tempo och efter­hand blir en allt tunnare tråd, en förevändning för nya stunts.

Manus och regi är accep­tabelt hantverk men just så profillöst som det blir när allt fokuseras på en enda stjärna – jämför till exempel med Eddie Murphys komedier. Jag vill här dock understryka att Jackie Chan överglänser de flesta andra superstjärnor, inte minst på grund av den sympatiska framtoningen och den uppfinningsrika fysis­ka komiken med rötter i fil­mens barndom.

© Michael Tapper, 2000. Sydsvenska Dagbladet 2000-09-01.