Sverige 2000. Regi Mikael Ekman. Manus: Pemilla Oljelund efter Gösta Knutssons böcker. Foto: Dan Myhnnan, Musik: Mårten Ekman, I rollerna: Björn Kjellman, Cecilia Ljung, Christer Fant, Leif Andree, Göran Thorell, Brasse Brännström.
Royal, Filmstaden och Biopalatset i Malmö, Filmstaden i Lund
Likt Svensk Filmindustris animerade våldförelse på Pippi Långstrump bjuder julkalendern och nu filmen om Pelle Svanslös på en sällsynt städad och livlös sagovärld. Sammantagna ser de ut som en backlash för 1960- och 70-talens mer anarkistiska, spontanitetshyllande och samtidigt vardags-förankrade tv-serier och filmer för barn.
Här träder vi in i en antiseptisk nostalgitripp till en instängd dockskåpsvärld med viktorianska ideal om självkontroll, formella umgängesformer och pryd sexualitet utan de underliggande neuroser och komplikationer som speglas i viktorianska sagoskildringar som till exempel Alice i Underlandet.
Berättelsen om aningslöse Pelle i en för honom omedveten tvekamp mot den irrationellt elake och ständigt avundsjuke Måns skulle kunna bli stoff för en nog så intressant parabel om vikten av att stå emot bitterhet, ondska och vardagsfascism för att bevara sitt inre ljus. Men det är inte en barnfilm med dessa eller några andra, nämnvärda ambitioner som upphovsmännen till Pelle Svanslös och den stora sKattjakten har velat göra.
Nej, här är det en tunn berättelse om en sällsynt tråkig skattjakt i Uppsala domkyrka som på ett långsamt och omständligt sätt kavlas ut i 96 minuter när intrigen möjligen hade kunnat fylla ett femtonminuters julkalenderavsnitt. Farsgreppen och de föregivet galna upptågen är så mjäkiga och antikverade att jag häpnar över upphovsmännens fantasilöshet.
Värst är kanske scenerna med den snorkiga inredningsarkitekten som ska förvandla Pelles hem till en minimalistisk installation. Inslaget är fullständigt poänglöst både som komedisketch och som en del av skattjaktsintrigen. Inte undra på att några av barnen i salongen somnar eller börjar leka framför filmduken.
© Michael Tapper, 2000. Sydsvenska Dagbladet 2000-10-08.