Japan 1995. E no naka no buku no mura. Regi, manus: Yoichi Higashi. Foto: Yoshio Shimizu. Musik Catarina Ancient Music Ensemble. I rollerna: Keigo Matsuyama, Shogo Matsuyama, Mieko Harada, Kyozo Nagatsuka, Mizuki Mamada.
Spegeln i Malmö
En japansk sörgårdsidyll fångad i vackra vykort döljer nästan det faktum att den här barndomsskildringen utspelas 1948 i ett land illa åtgånget av andra världskriget och på väg in i en ny och modern tid.
I Yoichi Higashis prisbelönta film om ett tvillingpars – sedermera kända illustratörer – barndomsminnen dominerar ljuset över de mörkerkrafter som utgörs av bygdementalitet, jantelag, social repression och blind auktoritetstro. Förutom några korta höstscener badar filmen i ljuva sommarbilder med fiskafänge och nakenbad.
Det är en bitvis charmerande men ojämn film från rutinerade Higashi, född 1934 och verksam sedan 1960-talet. Tyvärr har han filmat dramat i en anonym berättarstil med statisk kamera. Klippningen brister vid några tillfällen. Och de två amatörernas prestation i huvudrollerna känns darrig i flera scener. Kanske vädjade regissören om förståelse för detta när han, enligt pressmaterialet till filmen, uttalade att det varit ”ett rent helvete” att instruera pojkarna. Till viss del kompenseras dock ojämnheterna av Mieko Haradas utmärkta insats som tvillingarnas hårt prövade mamma.
Filmen har inga ambitioner att gräva särskilt djupt i efterkrigstidens Japan. Vi får endast korta inblickar i berättelsens historiska kontext, och huvudsakligen utmynnar filmen i en sensmoral som handlar om att bejaka fantasin och acceptera människors individuella särdrag. När den är som bäst doftar den av en mild sommarbris och friskt sötvatten. Men ju längre filmen lider desto mer väcks irritationen över att alla problematiska inslag, som trashanken Senjis öde, trivialiseras och spelas upp i samma ljusa tonart som lekarna vid ån med det klara vattnet.
© Michael Tapper, 2000. Sydsvenska Dagbladet 2000-05-12.