USA 2000. The Story of Us. Regi: Rob Reiner. Manus: Alan Zweibel & Jessie Nelson. Foto: Michael Chapman. Musik: Eric Clapton & Marc Shaiman. 1 rollerna: Michelle Pfeiffer, Bruce Willis, Tim Matheson, Rob Reiner.
Biopalatset i Malmö; Sandrew i Lund
Rob Reiner gör nog bäst i att hålla sig till lättare komedier, en genre där han skördat framgångar med bland annat This Is Spinal Tap och När Harry mötte Sally. Här försöker han sig på ett mer allvarsamt anslag, en kombination av sistnämnda film och Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap i gestaltningen en helyllepräktig medelklassfamilj som står inför skilsmässa och söndring. De så kallade livsinsikterna har dock silats genom veckotidningarnas hjärtespalter och Woody Alfens vitsiga psykodramer – i sistnämnda fall dock med gifttänderna utdragna Därtill är det slappt och bitvis påträngande tradigt berättat.
Främst hämmas filmen av att de två huvudpersonerna, spelade av Michelle Pfeiffer och Bruce Willis, enbart definieras som företrädare för sina respektive kön och inte tecknas som individer. Könsstereotyperna är till råga på allt så traditionella att man känner sig förflyttad till en sämre version av 1930-talets många omgifteskomedier om det inte vore för alla ”fuck” som stoppats in här och var för att ge sken av att filmen förmedlar något vågat.
Iscensättningen och rolltolkningarna skriker av förkonstling, vilket särskilt understryks av de ständigt återkommande monologernas pretentioner på rättframt sanningssägande. All den smärta och vrede som eventuellt skulle kunna kännas drabbande dränks snabbt i en jolmigt inställsam gullighet, och snart går handlingen som på räls fram mot en final så lättköpt att man storknar i biofåtöljen. Särskilt Michelle Pfeiffer når här en bottennotering som skådespelerska, Bruce Willis klarar sig något bättre, men det säger inte så mycket när det gäller en film som i psykologisk komplexitet knappast kommer upp till nivån på ett avsnitt i Dallas.
© Michael Tapper, 2000. Sydsvenska Dagbladet 2000-05-27.