Wild Wild West

wild_wild_west_ver2USA 1999. Regi Barry Sonnenfeld. Manus S.S. Wilson, Brent Maddock, Jeffrey Price, Peter S. Seamen. Foto Michael Ballhaus. Musik Elmer Bernstein, Will Smith. I rollerna Will Smith. Kevin Kline, Selma Hayek, Kenneth Branagh, Ted Levine.

Royal i Malmö, Filmstaden i Lund

Med Wild Wild West försöker re­gissören Barry Sonnenfeld upprepa succén Men in Black (1997). Åter kombine­rar han Dödligt vapen-fil­mernas gnabbande snutkol­legor med James Bond-fil­mernas orgier i en absurd science fiction-teknologi som löper amok. Här är hög­teknologin dock formad i ångmaskinens tidevarv.

Handlingen utspelas 1869 och följer två federala agen­ters (Will Smith och Kevin Kline) jakt på förbrytargeni­et Dr. Arliss Loveless (Ken­neth Branagh), som med nya supervapen tänker hämnas Sydstaternas nederlag i amerikanska inbördeskri­get. Loveless plan är att ta makten i USA och dela upp det mellan sig och de forna kolonialherrarna.

Amerikanska inbördes­kriget anses som det första moderna kriget, där den be­gynnande industrierans ka­pacitet för massproduktion och teknologisk innovation fällde avgörandet till nord­staternas fördel. Vid den ti­den skrevs det dessutom gott om visionär science fiction. Jules Verne var bara en av många författare i genren ur vilken filmskaparna skulle kunna ösa idéer. Uppslaget till filmen, byggd, på en tv-serie från 1960-talet, är såle­des lockande. Resultatet har dock blivit uselt.

Wild Wild West är en oer­hört seg och tråkig historia av nödtorftigt hopfogade episoder som inte ens för­mår skapa en inre logik för sina fantastiska premisser. Och både som action och ko­medi är den misslyckad. Fil­men saknar de vitala ingre­dienserna tempo, snärtighet i dialogen, timing i den fysis­ka komedin och dramatur­gisk uppfinningsrikedom, kort sagt allt det som gjorde Men in Black till en välför­tjänt framgång.

Som filmfotograf utveck­lade Sonnenfeld ett klurigt och påhittigt bildberättande tillsammans med bröderna Coen i bland annat BLOOD SIMPLE (1984) och Arizona Junior (1987). Hans tidiga regiarbeten, Familjen Addams (1991) och Get Shor­ty (1995), fortsatte på den vägen. Med Wild Wild West har han emellertid de­finitivt lämnat det kreativa bildtänkandet för ett profil­löst och strömlinjeformat.

Återstår en uppblåst spe­cialeffektshow i hundramiljo­nerdollarsklassen som bak­grund till en lam komedi där trötta sexanspelningar avlö­ses av korkade vitsigheter om svarta och krymplingar. Det sistnämnda i vad som ska likna en verbal sparringmatch mellan Will Smiths enfaldige posör till actionhjälte och Kenneth Bra­naghs monumentalt över­spelade vetenskapsgalning i rullstol.

Klantskallarna till manus­författare kanske inte för­mår mer. Övriga inblandade – Sonnenfeld, Kline, Smith, Branagh – har däremot pre­sterat oändligt mycket bätt­re underhållning. Det gör domen över filmen än hårda­re.

© Michael Tapper, 1999. Sydsvenska Dagbladet 1999-07-28.