USA 1999. Baby Geniuses. Regi: Bob Clark. Manus: Bob Clark & Greg Michael. Foto: Steven M. Katz. Musik Paul Zaza. I rollerna: Kathleen Turner, Christopher Lloyd, Kim Catrall, Peter MacNicol, Dom DeLuise, Ruby Dee.
Biopalatset i Malmö
Små genier utger sig för att vara en familjekomedi. Den är dock varken något för familjen eller komisk. Med sexhumor från stenålder, mycket och tomt pladdrande dialog istället för bildberättande samt oinspirerade skådespelarprestationer är den snarare dömd till en snabb död på biograferna. I den nödtorftigt hopsnickrade handlingen gallrar en makthungrig superkapitalist och en samvetslös vetenskapsman ut intelligenta spädbarn från barnhem för att dressera dem till att bli morgondagens nya maktelit.
Huvudsakligen är filmen emellertid en serie episoder som stjäl det mesta från tidigare usla babykomedier, bland andra Titta han snackar-filmerna och Baby på vift. De föregivet rappa replikerna låter som Bruce Willis en riktigt dålig dag, och mycket av slapstickskämten är bleka kopior av inslag i Ensam hemma.
Det kanske mest motbjudande är dock filmens skildring av intelligens. Med hjälp av datoranimation låter man spädbarnens munnar artikulera en serie cyniska dumkvickheter som förefaller hämtats direkt ur Bob Clarks pubertala kalsongfars Porky’s. Att likställa detta med genialitet och visdom är ett generande uttryck för upphovsmännens korkade livssyn och en förolämpning mot åskådare i alla åldrar.
© Michael Tapper, 1999. Sydsvenska Dagbladet 1999-11-27.