USA 1958. I Married a Monster from Outer Space. Regi Gene Fowler, Jr. Manus Louis Vittes Foto Haskell Boggs Klipp George Tomasini Scenografi Hal Pereira, Henry Bumstead Specialeffekter John P. Fulton, Charles Gemora (make-up). Musik Daniele Amfitheatrof. Med Tom Tryon Bill Farrell Gloria Talbott Marge Farrell Ken Lynch Dr. Wayne John Eldredge Collins Valerie Allen Francine Maxie Rosenblum Grady Alan Dexter Sam Benson Jean Carson Helen. Producent Gene Fowler, Jr. för Paromount Pictures. Längd 1.28. Visades på Lunds Studenters Filmstudio 1991-04-16.
Dehumanisering och identitetsförlust som smygande föraningar av mänsklighetens undergång var ett huvudtema i många science fiction-filmer under 1950-talet. Länge tolkades temat som en reaktion på det kalla kriget och senator Joseph McCarthys skräckpropaganda om osynliga invasioner och ”reds-under-the-beds”. I retrospektiv – framförallt om man ser till filmgenrens senare utveckling – ter filmerna sig emellertid snarare som en kritik av det nya hyperkonsumistiska efterkrigs-USA som tog form under decenniet.
Vid sidan av Don Siegels klassiska Världsrymden anfaller (Invasion of the Body Snatchers, 1956) är Gene Fowler Jr:s Flickan och monstret det bästa exemplet på alienationen från denna sköna nya värld. Sin till synes självmedvetet kitschiga titel till trots, är Flickan och monstret ingen parodi utan en effektfull science fiction-thriller med släktskap till film noir, särskilt den undergrupp noir-filmer som brukar kallas ”women pictures”: Michael Curtis Mildred Pierce (1945), David Millers Avslöjad (Sudden Fear, 1952) med flera.
I likhet med dessa filmer följer vi en stark kvinnlig protagonist genom äktenskapets drömmar och mardrömmar. Här slår det dock över i det senare när huvudpersonen upptäcker att hon är gift med en utomjording. Han har en samling andra utomjordiska kollegor med sig, och tillsammans är de på väg att ta över den manliga befolkningens identiteter i den lilla förorten. Syftet är att reproducera sig med jordens kvinnor eftersom då deras egna dött ut under mystiska omständigheter.
Något intergalaktiskt sex får vi tyvärr inte se – filmen undviker ämnet (det är ju 1950-tal, vad trodde ni?!) – men däremot något som idag närmast skulle betraktas som en feministisk tidsbild. Med hjälp av några i Hitchcocks medarbetarstab, bland andra Hal Pereira, Henry Bumstead, George Tomasini och John P. Fulton, skapar regissören Gene Fowler Jr. en spänningsladdad atmosfär som mer spelar på framväxande psykologisk skräck än specialeffekter.
Fowler var under några år filmklippare åt Fritz Lang, vars påverkan märks både i den expressionistiska ljussättningen, de extrema kameravinklarna och det övervägande pessimistiska tonfallet. Talande är att de kvinnliga rollfigurerna inte mer än anar en smärre skillnad mellan de försvunna männen och deras utomjordiska, emotionellt iskalla substitut. Att skillnaden mellan de nya och de gamla patriarkerna inte är särskilt stort demonstreras i scenerna där hjältinnan försöker vädja om hjälp men (naturligtvis) avfärdas som en hysterika av de oberörda männen i samhället. Eller är det kanske utomjordingarna hon stött på? Frågan lämnas obesvarad.
Flickan och monstret lyckas vända begränsningarna av sin låga budget till en konstnärlig fördel. Specialeffekterna är oftast effektfulla övertoningar där utomjordingarnas ansikten dubbelexponeras över sina mänskliga fasader. Likaså blir de träiga manliga skådespelarprestationerna – framförallt från den då lovande skådespelaren Tom Tryon i rollen som Bill – endast till fördel för filmens dehumaniseringstema. Oavsiktligt eller inte ser det ut som ett medvetet drag när Marge till slut återförenas med den mänsklige Bill, och vi får svårt att se någon egentlig skillnad på honom och ”monstret”.
© Michael Tapper, 1991. Lunds Studenters Filmstudios katalog våren 1991, s. 56–57.