Sverige 2018. Regi: Anders Skog. Skådespelare: Poyan Karimi, Shirin Golchin, Rasmus Luthander, Peter Åström. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.29.
Misslyckade brott som svart komedi har en lång tradition inom film, med Alexander Mackendricks Ladykillers (1955) och bröderna Coens Blood Simple (1984) som klassiska höjdpunkter. Tyvärr sällar sig inte Uppsalakidnappningen, byggd på verkliga händelser kring årsskiftet 2011–12, till dem trots att handlingen har alla förutsättningar för både slapstick och intellektuell lyteskomik av hög kaliber.
Anders Skog, som regisserat och skrivit på eget produktionsbolag, staplar visserligen klantigheterna framför oss men lyckas inte få till någon humoristisk skruvning att tala om. Det slår inga gnistor i samspelet mellan skådespelarna. Eller i dialogen. Eller i kontrasten mellan huvudkidnapparen Josefs (Poyan Karimi) självsäkra berättarröst på ljudbandet och hans fårskallehaveri i bild under kidnappningen.
Det är som om regissören i all sin ambition och de lite amatörkantiga men uppenbart begåvade skådespelarna har alla delarna på plats men inte kan få ihop dem i brist på kunskap om hur komedigenren fungerar. Mimiken. Kroppsspråket. Den komiska tajmingen i mellan alla i ensemblen. Fyndig dialog, i synnerhet när den är som mest korkad. Allt saknas.
På så sätt kommer kidnappningens och filmens planer att spegla varandra i aningslös fumlighet. Ingen av dem borde ha lämnat ritbordet i nuvarande skick.
© Michael Tapper, 2018. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2018-08-24.