USA 2018. Regi: Peter Farrelly. Skådespelare: Mahershala Ali, Viggo Mortensen, Linda Cardellini, Dimeter Marinov. Åldersgräns: 7 år. Längd: 2.10.
En revolutionerande film hade den gjorts 1962, då handlingen utspelas. Nu är den en omsorgsfullt snitslad bana av måbramysleenden varvad med några lika övertydligt signalerade mådåligtrysningar. Ingenting överraskar, ingenting komplicerar, allra minst den hjärtevärmande finalen på en julfest där antirasism är julklappen till alla.
Det som räddar Green Book från att bli generande tam är de karismatiska huvudrollsinnehavarna: Viggo Mortensen som maffiahårdingen, senare skådespelaren, Anthony ”Tony Lip” Vallelonga (The Sopranos, 1999–2007) och Mahershala Ali som pianovirtuosen och kompositören Donald ”Don” Shirley (1927–2013). Den senares konsertturné i november-december 1962 för en helvit publik i det segregerade Södern med Tony Lip som chaufför och livvakt gestaltar filmen som en roadmovie om två motsatser som mot alla odds blir bästa kompisar i en fientlig omvärld.
Man trivs i deras sällskap, om än inte alltid med manusets ständiga vilja att skriva budskapet på åskådarens näsa i stället för att gestalta det på ett sätt som verkligen kryper in under huden. Men så är filmen också skriven av regissören bakom Dum och dummare (Dumb and Dumber, 1994) tillsammans med Bryan Hayes Currie och Nick Vallelonga, Tonys son. Det har slipat ner råbarkade Mr. Lip till en ständigt matglufsande och motorkäftglappande trivseltomte.
Porträttet av Shirley är intressantare då han delar många drag med samtida författaren James Baldwin. Båda var svarta homosexuella individualister som vägrade låta sig definieras som annat än människor. Följaktligen attackerades de av alla och hade få allierade.
Den nerven nuddar filmen vid när Tony och Don diskuterar klass och hudfärg, högaktuellt i dagens rasistiska backlash. Men eftersom vi aldrig ser en glimt av Dons bakgrund biter ämnet inte utan stannar, som filmen i sin helhet, vid en behjärtansvärd men vag gest.
© Michael Tapper, 2018. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2018-12-21.