Sverige/Danmark/USA/Tyskland 2018. Regi: Marcus Lindeen. Berättarröst: Daniel Giménez Cacho (från Santiago Genovés anteckningar). Medverkande: Maria Björnstam, Mary Gidley, Rachida Lièvre, Edna Reves. Åldersgräns: Barntillåten. Längd: 1.37.
Flotten säger sig berätta om ”vetenskapshistoriens märkligaste gruppexperiment”. Nja, inte om man går till tyska vetenskapsjournalisten Reto U. Schneiders De galna experimentens bok (Das Buch der verrückten Experimente, 2006), som inspirerat regissören Marcus Lindeens film. Snarare framstår det som ett av historiens många exempel på beteendeforskning när den spanske antropologen Santiago Genovés (1923–2013) tog med sig sex kvinnor och fem män på en 12 x 7 meter stor flotte med namnet Acali från Kanarieöarna till Mexiko sommaren 1973.
Syftet var att observera gruppdynamiken under den hundra dagar långa seglatsen. Genovés hade tidigare varit besättningsmedlem på Thor Heyerdahls Ra-expeditioner 1969 och 1970, som dokumenterats i en Oscarsnominerad film. Medieintresset var följaktligen stort, och redan innan avfärden dreglade tabloidpressen om ”sexflotten”.
Själva betonade man resan som ett fredsprojekt med en besättning från olika länder och olika religioner, där kvinnorna tog de viktigaste positionerna. Bland annat blev svenska sjöbefälspionjären Maria Björnstam kapten på Acali.
Trots Genovés försök att få deltagarna att bryta tabun, blev det varken mycket till konflikter eller sexuell lössläppthet på ”sexflotten”. Sponsorn, ett mexikanskt tv-bolag, fick inte det smaskiga material man hoppats på, och experimentet föll snart i glömska. De fåtal grumliga filmklippen från resan ser ut att ha legat i ett soprum sedan dess.
Flotten fyller i med intervjuer med de sex kvinnorna och en man som ännu lever, men jag får känslan av att de redigerar åtminstone delar av sina berättelser. Filmen avstår dessutom från historiska paralleller, exempelvis till beteendeexperimenten iscensatta för underhållning i 1990-talets realityshower som Big Brother (i Sverige 2000–2015) och Expedition Robinson (1997– ). Det gör att Genovés-experimentet aldrig får någon fördjupning utan stannar vid ett isolerat 1970-talsfenomen.
Intressant är däremot att ”sexflotten”, till skillnad från realityshowernas cynism och misantropiska premisser, utmynnade i seger för samarbete, gemenskap och solidaritet. Fastän det leddes av någon som hotade att förvandlas från experiment- till sektledare under resans gång. Dramatiskt sett blir Flotten alltså ganska tam, men som tidsdokument är den intressant.
© Michael Tapper, 2018. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2018-09-21.