Solvable: How We Healed the Earth, and how We Can Do It Again
Susan Solomon
The University of Chicago Press
”Jag känner hopp för vår planet.” Ett överraskande uttalande från världens ledande forskare på hur luftföroreningar förgiftat livet på jorden och utlöst den klimatkatastrof vi just nu står mitt i. Mångfaldigt prisbelönta kemiprofessorn Susan Solomon, verksam vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) vet hur allvarligt läget är, men hon vägrar ge upp tron på en bättre framtid.
Meningen inleder hennes nyutkomna bok Solvable, som ger flera exempel på hur mänskligheten faktiskt lyckats avvärja globala miljöhot som försurande svavelutsläpp och bekämpningsmedel. Första kapitlet ger det mest lovande exemplet på hur snabbt förändringar inom såväl politiken som industrin kan gå. Det skildrar utfasningen under 1980-och 90-talen av freongaserna – köldmedium i världens alla kylskåp, drivmedel i världens alla sprejflaskor – vilka hotade att förstöra stratosfärens ozonskikt, det som skyddar oss från solens cancerframkallande, ultravioletta strålning.
Då som i dagens klimatdebatt kontrade industrilobbyister och deras politiska papegojor med att alla försök till regleringar skulle leda till ekonomisk katastrof. Trots det gick Sverige före med ett förbud redan 1978, en svindlande kontrast till dagens miljöpolitiska hjärnsläpp. Den avgörande vändningen i USA och resten av världen kom efter de chockerande satellitbilderna 1985 på det gigantiska ozonhålet över Antarktis.
Nyliberale president Reagan stretade reflexmässigt emot all form av reglering, och hans inrikesminister Don Hodel tyckte att konsumenterna själva kunde fixa problemet genom att ta på sig hatt, solglasögon och ett rejält lager solskyddsmedel. Uttalandet vittnade om en skrämmande obildning i Vita Huset eftersom UV-strålning är skadligt för allt liv på jorden. Komiker och serietecknare hakade på med satiriska skildringar av hur hagar och vildmarker fylldes av djur med hatt och solglasögon.
Reagans ideologiska parhäst, brittiska premiärministern Margaret Thatcher var emellertid en akademiskt skolad kemist och insåg situationens allvar. Hon blev tongivande i utfasningen av freoner, och miljöengagemanget stannade inte där. I ett tal 1989 inför FN:s generalförsamling varnade hon för konsekvenserna av de klimatförändringar som forskare redan då kunnat påvisa (min översättning):
”Det är människan och hennes verksamheter som på ett skadligt och farligt sätt förändrar miljön på vår planet. Resultatet av förändringarna kommer sannolikt att bli långt mer omvälvande och utbredda än de vi hittills känt till. Förändringar i haven kring oss, förändringar i atmosfären ovanför oss leder i sin tur till förändringar i världens klimat och de kan orsaka grundläggande förändringar av sättet vi lever på. Miljöhotet mot världen kräver motsvarande åtgärder från hela världen. Alla länder kommer att påverkas, ingen kan välja att ställa sig vid sidan av. De industrialiserade länderna måste bidra med mer för att hjälpa de andra.”
Freoner är också kraftfulla växthusgaser. Nu när ozonskiktet visar tecken på återhämtning ser Solomon det som ett bevis för att vi även kan lösa dagens klimatkatastrof.
I samtliga av hennes fallstudier fanns förutsättningarna för att möta miljöhoten i ett utbrett engagemang från forskare, medborgaraktivister, politiker och så småningom också företag. Man litade till vetenskapliga data, det fanns praktiska lösningar och en politisk vilja. Både data och lösningar finns också idag för att vända klimatkatastrofen. Men den politiska viljan saknas, mycket beroende på att få politiker idag har kunskap och mod nog att stå emot såväl ekonomiskt alarmistiska industrilobbyister som faktaförnekande populister. Det måste vi medborgare ändra på.
© Michael Tapper, 2024. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2024-07-23.
