Vårt behov av Chris Morris

brass-eye chrisDen brittiske komikern Chris Morris har specialiserat sig på massmediesatir. Efterlängtat i en tid av tabloidjournalistik, lättnyheter och annan infotainment. Han är sorgligt ignorerad i Sverige, trots att vårt behov knappast är mindre. I Storbritannien och USA är han en legend. I år gästar han Stockholms Filmfestival med sin långfilmsdebut Four Lions, en tragikomisk satir om islamistisk terrorism. På tiden det också.

Lagom till filmpremiären i somras kom Lucian Randalls biografi Disgusting Bliss: The Brass Eye of Chris Morris. Titeln anspelar på Morris legendsomspunna tv-show BRASS EYE, som under några år kring millennieskiftet retade upp mediekåta kändisar, journalister och politiker. I en rad parodier på kvasivetenskapliga program kring moralpaniker om knark och kriminalitet lurades dessa välkända medieprofiler att prata lite mer skruvat strunt än vanligt. Serien kulminerade 2001 med en pedofilspecial som blev det mest omdebatterade programmet i brittisk tv-historia, en mediestorm mot Morris som kontrades med ett omfattande stöd från såväl psykologer och socialarbetare som pedofiloffer trötta på sensationalism och fejkempati.

Konstnärligt är Brass Eye brytpunkten mellan de enkla sketcherna i den tidigare succéshowen The Day Today och den följande, surrealistiska medieremixen Jam med siktet riktat mot förnedrande rbrass eyeealityshower. Filmen FOUR LIONS överraskar därför genom sitt rättframt enkla berättande och sitt ömsinta porträtt av en grupp religiöst och på alla andra sätt förvirrade män vars ambitioner att spränga sig själva mest handlar om deras privata frustrationer i vardagen.

© Michael Tapper, 2010. Sydsvenska Dagbladet 2010-12-04.

The Day Today, Brass Eye, Jam och Four Lions är alla utgivna på dvd i Storbritannien.