En moralitet om hybris. En parabel om klassamhället. Slutpunkten för industrirevolutionens optimism. Förebudet om 1900-talet som krigens och katastrofernas århundrade. Eller en knäpp på näsan för rassegregationen, som i bluessångaren Leadbellys ”The Titanic” om hur boxningsvärldsmästaren Jack Johnson vägras en biljett och sedan i bitter triumf får kännedom om förlisningen.
Berättelserna om Titanic – som sjönk natten till den 15 april 1912 – är oräkneliga i artiklar, visor, dikter, faktaböcker, romaner, pjäser, myter och ett femtiotal spel- och dokumentärfilmer. Filmatiseringarna började redan ett par veckor efter händelsen, då tyska In Nacht und Eis fick premiär, tätt följd amerikanska Saved from the Titanic. Den senare vann på att manus och huvudroll gjordes av Miss Dorothy Gibson. Hon hade räddats ur livbåt nr. 7 och kunde använda sina reskläder i filmen.
Att påkostade spektakel som Atlantic (1929), Titanic (1953) och S.O.S. Titanic (1979) inte har blivit några klassiker beror främst på deras monumentala tråkighet. Desto skickligare iscensatt är nazityska Titanic (1943). På grund av Joseph Goebbels missnöje fick den begränsad distribution men kom till Sverige året därpå.
Här är allegorin riktad mot en dekadent brittisk överklass som i cynisk aktiespekulation spelar med passagerarnas liv som insats. Dramats hjälte är en påhittad tysk styrman och idealist. Inspelningen gjordes på lyxkryssaren Cap Arcona. Senare blev den känd som fraktfartyget som under en transport av koncentrationslägersfångar sänktes, varefter överlevande fångar sköts av tyska soldater när de simmade i land.
Oslagbart populärast är brittiska En natt att minnas (1958) och amerikanska Titanic (1997). Ibland ställs de mot varandra, men egentligen illustrerar de olika sätt att närma sig legenden.
En natt att minnas bygger på historikern Walter Lords bok, som i sin tur ä
r baserad på vittnesmål från överlevande och samtida medierapportering. Både filmen och boken har dock ett mönster som känns igen från otaliga katastroffilmer i sin breda fris av olika människoöden vars vägar korsas under färden mot undergången. Dramaturgin upprepas i årets brittiska miniserie Titanic, aktuell också i SVT.
James Camerons åter bioaktuella Titanic är en blandning av politisk allegori som enligt regissören själv låg snuddande nära en marxistisk analys och en detaljrealism i scenografin och skeppsbrottsskildringen. Leonardo DiCaprio och Kate Winslet är det klassgränsöverskridande kärleksparet som njuter en kort stund av lycka innan de skiljs åt i Atlantens kalla vågor. Men filmen hinner också med flera andra omskrivna öden, bland annat ”den osänkbara Molly Brown” och rederiets fege styrelseordförande J. Bruce Ismay, som tog en livbåtsplats reserverad för kvinnor och barn.
I Titanic-katastrofen förlorade vi ett fartyg men vann en klassisk legend som stävar vidare med obruten fart. Osänkbar som spegelbild av vår tid.
© Michael Tapper, 2012. Sydsvenska Dagbladet 2012-04-14.
PS Titanic (1943), En natt att minnas (1953) och Titanic (1997) är alla tillgängliga på dvd. Camerons film går dessutom just nu på bio i en 3D-version. Brittiska miniserien Titanic (2012) har svensk tv-premiär den 15 april kl. 21.30 i SVT1.