Medie- och digitalekonomiprofessor Douglas Rushkoff vid Queens College, City University i New York, fick en dag en inbjudan till en lyxresort för de rikaste av de rikaste. Han förberedde en föreläsning om cirkulär digital ekonomi och möttes av en rad förutsägbara diskussionsämnen på affärsvärldens läppar: Bitcoin eller ethereum? Vem bygger den bästa kvantdatorn, Kina eller Google?
Ingen av tech-miljardärerna – inga nämnda, alla givna – verkade konstigt nog intresserade av hans svar. Till slut ställde någon frågan som tände ögonen på samtliga i rummet: Nya Zealand eller Alaska, vilken plats på jorden är det bästa stället för en privatarmébevakad prepperbunker vid The Event (= kollapsen för civilisationen och ekologin)?
Bakom deras klädsamt liberala och gröntvättade framtoning i offentligheten, bakom deras berömvärda välgörenhetsprojekt, miljöinsatser och forskarstipendier månar kapitalismens nya gudar i slutänden bara om ”number one” – det vill säga sig själva.
Den läxan tar Rushkoff som utgångspunkt för sin nyutkomna bok Survival of the Richest. Där synar han den allt annat än smickrande sanningen om superentreprenörerna med sina svindlande privata förmögenheter. Vi känner de främsta av de främsta: Elon Musk (181 miljarder dollar), Jeff Bezos (151 miljarder dollar), Bill Gates (107 miljarder dollar).
I jämförelse är Virgin-grundaren Richard Branson en lilleputt med endast 5,7 miljarder dollar på fickan och en skral akademisk karriär i bagaget. Men som få andra är han en mästare på att marknadsföra sig som en blandning av kosmopolitisk statsman, pojkboksäventyrare och livsstilsguru. Det gör honom till tech-gängets coola ålderman. Formellt är han adlad till Sir Richard, men titeln borde egentligen vara His Dudeness sett till hans vilseledande hippiestil.
Förmodligen har Branson redan byggt den där prepperbunkern. Eko-märkt och med plats för någon rockartist eller två som kan förse familjen med ett soundtrack till apokalypsen. Spa-anläggning har han förstås, och en landningsbana för att flyga in sitt entourage i skydd av elittränade Virgin Commandos.
Chris Smiths (Tiger King, 2020–21) dokumentärserie Branson gräver emellertid inte särskilt djupt bland skeletten i Sir Richards garderob. Den nu 72-årige lyxpensionären på sin privata karibiska ö Necker Island är vår huvudsakliga guide. Ibland flikar Smith in kommentarer, som mångårige medarbetaren Simon Drapers beskrivning av hur Bransons fumliga och snälla framtoning döljer en hänsynslös affärsman. Det kan låta kritiskt men sägs med både förståelse och beundran.
Först när Naomi Klein i ett kort klipp bryter in för att klargöra att Branson kan snacka miljömedvetenhet tills han bokstavligen blir grön, han förblir ändå en av världens miljöbovar med sin Virgin-flygflotta – då hoppar man till av pur förvåning. Annars är det kontrasterna mellan från-rännsten-till-rikedom-klichéstoryn och bilderna som ger berättandet en ironisk knorr.
Tydligast blir det när Branson pratar om uppväxten under enkla förhållanden medan Super 8-klipp rullar på familjen i herrgården hos Sir George, farfar Branson med säte i Högsta Domstolen. Strax får vi reda på att överklassinternatet med sitt ”Old Boys”-nätverk var den självklara skolan för Richard. Få rännstenar har varit bekvämare.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-12-06.
Branson
STRÖMMAD DOKUMENTÄRSERIE I FYRA AVSNITT. USA, 2022. Regi: Chris Smith. Med: Richard Branson, Joan Templeman, Nik Powell, Per Lindstrand. Längd: 0.59–1.24. HBO Max. Premiär: 2022–12-02.
