Paramount+ är den senaste strömningstjänsten att kasta sig in i den hårda konkurrensen. Premiären utan större fanfarer var i mars i år, men häromveckan kom beskedet om ett namnbyte nästa år till SkyShowtime. Under det nya varumärket ska man då även inkludera produktioner från tv-bolaget NBCUniversal och filmbolaget Universal. Redan nu har man emellertid lanserat sin första svenska produktion: The Dark Labs, en tv-serie i åtta fristående avsnitt.
Science fiction på svenska är vi inte bortskämda med, därför är det trist att serien inte har mycket till svensk profil. Tvärtom är språket amerikansk-engelska från några gästspelande USA-skådespelare och svengelska med mer eller mindre tydlig stockholmsbrytning från svenskarna i rollistan. I sex av seriens åtta fristående avsnitt är miljön dessutom fjärran från våra breddgrader: Los Angeles, oftast någon lyxvilla i Hollywood Hills.
Det ser jag som ett kommersiellt stolpskott. Den internationella film- och tv-marknaden har under senare år snarare varit på väg bort från den angloamerikanska dominansen som rådde på 1900-talet. Flera produktioner på andra språk och i olika genrer har haft stora framgångar under senare år, som spanska rånkuppserien LA CASA DE PAPEL (2017–21), tyska science fiction-skräckserien Dark (2017–20) och sydkoreanska Oscarsvinnaren PARASIT (2019). Det är ingen slump att de två ledande strömningstjänsterna Netflix och HBO satsar stort på lokal film- och tv-produktion på originalspråk världen över.
Formatet på The Dark Labs är också det kuriöst. Avsnitten är mellan sex och femton minuter, minus två minuter som går åt till de i sammanhanget abnormt långa för- och eftertexterna. Sannolikt sneglade filmmakarna och Paramount+ på Quibi, som i början av 2020 tippades blir strömningskrigets stora vinnare bara för att efter några månaders rekordförluster konkurskrascha till investerarnas förskräckelse. Så nej, kortfilmsformatet är uppenbart ingen vinnare.
Konstnärligt har serien jämförts med Black Mirror, men efter att ha sett samtliga åtta avsnitt kan jag lugna de brittiska tv-producenterna bakom serien med att skillnaden är stor och inte till The Dark Labs fördel. Avsnitten ser i bästa fall ut som slumpmässiga klipp ur en långfilm, i sämsta fall som snabbskisser till flyktiga idéer som förblivit outvecklade. Det blir särskilt besvärande när det i eftertexterna står flera namn under både idé och manus som man förefaller ha totat ihop under en blöt utekväll på krogen.
Åtminstone hälften av filmerna utspelar sig i en AI-apokalyptisk värld som hämtat näring ur varningsrop från tech-giganter som Elon Musk och ur bokfloden av skräckscenarier med titlar av typen Pandora’s Brain.
Några filmer ekar av scenarier från kända sf-filmsuccéer. Första avsnittet introducerar oss till en svårt deprimerad man som köpt sig en AI-flickvän, och liksom huvudpersonen i BLADE RUNNER 2049 (2017) börjar hon få eget liv och egna idéer. I ”Day Planner AI” har en elektronisk planeringskalender profetiska krafter att kunna förutsäga en katastrof innan den sker, vilket påminner om de klärvoajanta ”precogs” i MINORITY REPORT (2002). Och i ”Reminiscence” sopas spåren av ett brott igen av ett minnesimplantat som förändrar huvudvittnets alla minnen av händelserna, alltså samma teknik och samma avsikter som i TOTAL RECALL (1990/2012).
Serien slutar med dock det längsta och bästa avsnittet: ”Secret Chord”. Här lever världens folk i en AI-nazidiktatur som med brutala metoder rensar ut bråten av slashasar från intellektuella och konstnärliga begåvningar. Dystopin är förstås tänkt som ett varnande exempel, men The Dark Labs tillkortakommanden lockar till tankar om att filmmakarna nog hade vunnit på att låta en AI utvärdera manusen innan man drog igång inspelningen.
© Michael Tapper, 2021. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2021-08-24.
The Dark Labs
Tv-serie i åtta avsnitt på Paramount+. Sverige 2021. Skapad av: Karl Thyselius. Med: Ida Engvoll , Arvin Kananian, Agnes Lindström Bolmgren, Christoffer Nordenrot, Evan Holtzman. Längd: 0.05–0.15/avsnitt.