Den tionde upplagan av Fantastisk Filmfestival avslutades traditionsenligt med 
en prisceremoni. Silvermeliesen för bästa långfilm gick till den spanska science fiction-filmen Tempus Fugit av Enric Folch. Den är i allt väsentligt en variation på Tillbaka till framtiden-filmerna med sin handling om hur den lite grå urmakaren Ramon får besök av en agent från framtiden och utses till den som kan bryta en till synes trivial händelsekedja med ett världskrig som yttersta konsekvens.
Filmen är småputtrigt charmig men konstnärligt lättviktig i sin alltigenom konventionella iscensättning och programmatiskt inprickade happy end. Juryn – medieprofessorn Carl Henrik Svenstedt, TV/film-producenten Tommy Stark, filmvetaren Mariah Larsson och artisten Katarina Larke – gav ett hedersomnämnande till Blueberry, en franskproducerad men i USA inspelad västernfilm efter Jean ”Moebius” Girauds tecknade serie. För den som längtar tillbaka till psykedelia och Carlos Castaneda-mysticism i perioden kring 1970 är filmen säkert välkommen, men en nerklippning av minst en halvtimme för åskådare som inte är pårökta är nog att rekommendera. Utvikningarna och longörerna är nämligen många i denna ojämna, bitvis snyggt stiliserade produktion.
Helt välförtjänt tycker jag emellertid att bästa kortfilmsvalet var: Toni Harmans brittiska Daddy’s Boy, en svart komedi med snygg avslutningsskruv. Publiken valde också Tempus Fugit till bästa långfilm och röstade intressant nog fram två kortfilmer som inte ingick i tävlingsserien som sina favoriter: kanadensiska The God (animation) av Konstantin Bronzit och spanska 7:35 in the Morning (live action).
© Michael Tapper, 2004. Sydsvenska Dagbladet 2004-09-27.