Självömkande. Impotent. Rasande. Sex års arbetslöshet med usel a-kassa och förnedrande skitjobb har förgiftat 53-årige Alain Delambres (Eric Cantona) själ. Han har blivit en mänsklig vulkan som bara väntar på att få fritt utlopp för sin uppdämda vrede. Utbrottet börjar med att han får en spark i ryggen av en sadistisk arbetsledare och replikerar genom att skalla plågoanden blodig.
Ett skadeståndsåtal på en halv miljon euro växlar upp hans desperata jakt efter ett räddande halmstrå under fallet mot samhällets botten. Mot alla odds hittar han det i rekryteringen till personalavdelningen på krisande flygplanstillverkaren Exxya. Anställningsprovet går ut på att leda ett fejkat terroristangrepp mot ett söndagsmöte för bolagets chefer så att ledningen kan sålla de mänskliga veklingarna från de avhumaniserade företagsrobotarna.
Alain förbereder sig metodiskt genom att träna vapen- och förhörsteknik med en avskedad polis från specialstyrkorna. Vännen Charles (Gustave Kervern) luskar reda på konkurrenternas smutsiga hemligheter. När Alain får reda på att anställningsprovet är riggat mot honom beslutar han sig för att hålla god min i elakt spel och en pistol dold i sin väska.
Miniserien Ett smutsigt jobb (Dérapages, eg: ”övertramp”) efter kriminalförfattaren Pierre Lemaitres thrillerroman (han är även medförfattare till tv-manuset) är en originell berättelse om vår tids växande ilska mot nyfattigdom och ökande klasskillnader. Premisserna kan tyckas skruvade, men under de senaste decennierna har det funnits knäppa ledarskapsprov och kurser nog för en sensationell tv-serie över flera år. Lemaitres berättelse är också så finurlig att vi tror allt är över vid halvtid, bara för att se handlingen vika in på ett helt oväntat och än mer skruvat spår.
Huvudrollen är skräddarsydd för ex-fotbollsstjärnan Eric Cantona, och han gör den med en kraft och övertygelse som går långt bortom vad dramautbildningar kan lära ut. Den ligger nära hans egen arbetarbakgrund, beska kritik av storföretag och banker och korta stubin för att drämma en skalle i planeten på sina antagonister. Alain skulle kunna vara Cantona i ett annat liv, utan idrottsframgångarna.
Libanesiske regissören Zaid Doueiri (FÖROLÄMPNINGEN, 2017) låter berättartempot spegla Alains vilt pendlande sinnestillstånd. Filmfotografen Tommaso Fiorilli använder närgången handkamera och vidvinkelobjektiv när adrenalinet pumpar, fasta och gärna distanserade kamerapositioner, ibland dröjande tagningar, när humöret är i botten. En briljant bild av förfallet i Alains liv är Françoise Dupertuises scenografi av hans risiga lägenhet, halvvägs in i en renovering han och hårt prövade hustrun Nicole (Suzanne Clément) aldrig fick råd att avsluta.
Tillsammans med Cantonas ypperliga rollprestation gör den genomtänkta formgivningen av filmen att vi inte alltid sympatiserar med Alains metoder men förstår hans desperata skri från prekariatets avgrund. Med idrottsklichén ”det handlar inte om att vinna utan om att delta” sammanfattar han sarkastiskt sin skitlott i livet. Själv har blivit den farligaste av människor, den som bestulits på sin framtid men som vägrar ta sin anvisade plats bland samhällets förlorare.
© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-05-26.
Ett smutsigt jobb
Miniserie i sex avsnitt. Frankrike 2020. Dérapages. Regi: Ziad Doueiri. Manus: Pierre Lemaitre och Perrine Margaine efter Lemaitres roman Cadre Noirs (Inhuman Resources, 2010/18). Med Eric Cantona, Suzanne Clément, Alex Lutz, Gustave Kervern. Längd: 0.48–0.58/avsnitt. Alla avsnitten är tillgängliga på Netflix.