Det är djärvt att spela in en tv-serie efter en italiensk nationalklenod från 1958 som ofta omnämns som en av världens främsta historieskildringar och som 1963 blev en flerfaldigt prisbelönt kassasuccé på bio, numera upphöjd till klassiker. Manusförfattarna Benji Walters och Richard Warlow gör dock en nytolkning som ligger närmare Guiseppe Tomasi di Lampedusas cyniska ton i romanen än Luchino Viscontis förföriska och bitvis sentimentala historiefresk. Rollensemblen är dessutom alltigenom italiensk, vilket förhindrar det dubbningshaveri som blev följden av att Visconti hade den franska idolen Alain Delon och Hollywoodstjärnan Burt Lancaster i två av huvudrollerna.
Leoparden skildrar Risorgimento, revolutionen 1859–1870 under ledning av general Giuseppe Garibaldi för att förena den italienska halvöns alla småriken. Handlingen utspelas på Sicilien, styrd av den bourbonska kungaätten med besläktad adel. Centralfiguren är Don Fabrizio Corbera, prins av Salina (Kim Rossi Stuart) som försöker navigera i den nya brytningstiden mellan feodalism och borgerlig demokrati byggd på kapitalism.
Sina barn har han inte mycket till övers för med undantag av den intellektuella dottern Concetta (Benedetta Porcaroli). Hans verkliga favorit är emellertid systersonen Tancredi Falconeri (Saul Nanni), men deras relation kompliceras av att denne ansluter till Garibaldis styrkor för att bekämpa just den maktstruktur som Don Fabrizio är en del av. Samtidigt undergrävs familjens ekonomiska ställning av skrupelfria rovkapitalister.
I en av romanens många minnesvärda monologer talar Don Fabrizio om sig själv som den sista av en släkt lejon och leoparder, vars värld av fasta klasspositioner och principer slits i stycken av den nya tidens schakaler och hyenor. Den mest föraktliga av dem är Don Calogero Sedara (Paolo Calabresi), borgmästare i byhålan Donnafugata där Don Fabrizio har sitt sommarresidens. Bakom den lismande fasaden söker Sedara undergräva Don Fabrizios makt genom att med gangstermetoder köpa upp mark och exploatera deras naturtillgångar. Och han är inte sen att använda sin vackra dotter Angelica (Deva Cassel) för att nästla sig in i familjen Corbera.
Som få författare lyckas Tomasi di Lampedusa, själv siciliansk prins, förena familjekrönika med en skarp klassanalys som tv-serien tar tillvara. I stället för att, som Visconti, göra Don Fabrizio till en charmör med antikapitalistisk moralkod, porträtterar tv-serien honom som en kylig feodal despot. Alla kring sig betraktar han som tjänare. Maktmedlen är subtila i kretsen av de närmaste, krassare i mötet med underhuggare som förmannen Russo och den betalda älskarinna (de är flera i romanen) han regelbundet rastar av sig med i hennes lägenhet.
Trots seriens bildsköna inramning i slott och herresäten, tecknar Leoparden ingen vacker bild av det italienska samhället, varken före eller efter Garibaldis revolution. Lika avsminkad som porträttet av Don Fabrizio är det av Tancredi och hans troféhustru Angelica, båda samvetslösa politiska karriärister i det postrevolutionära parlamentets korridorer och sängkammare. Allt har till synes förändrats men i grunden förblivit detsamma under den nya borgerliga härskarklassen.
© Michael Tapper, 2025. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2025-03-18.
Leoparden
STRÖMMAD TV-SERIE I SEX AVSNITT. DRAMA. Italien/Storbritannien, 2025. Il gattopardo. Skapad av Benji Walters, Richard Warlow efter Giuseppe Tomasi di Lampedusas roman från 1958. Med: Kim Rossi Stuart, Deva Cassel, Saul Nanni, Benedetta Porcaroli. Längd: 0.50–1.00/avsnitt. Netflix.
