”Gabe tycker äktenskap är heteronormativt,” suckar Andy (Fra Free) på frågan om han och sambon Gabe (Siôn Daniel Young) är gifta. De har levt tillsammans i Cardiff i åtta år, och nu vill de skaffa barn. Men absolut inte bli en familj på svensson-vis om Gabe får bestämma. I tyst protest bläddrar Andy i en IKEA-katalog under socialtjänstens tuffa prövning för adoptivföräldrar.
Walesiske dramatikern Daf James fortsätter i miniserien Lost Boys & Fairies det han påbörjade 2010 i pjäsen, Llwyth (”Stam”), att gräva i villkoren för homosexuella i Wales. Hans alter ego i serien är Gabe, stans drag queen-stjärna på gayklubben Neverland. Andy får snällt och beskedligt stanna i skuggorna som parets problemfria och trygga klippa med kärleksfulla mamman Sandra (Maria Doyle Kennedy) som stöd.
Genom Gabes barndomsminnen och hans känsloladdade sångnummer av Kylie Minogue, Lady Gaga och andra favoriter i den homosexuella klubbkulturen bockar Daf James av det mesta på gaymelodramens checklista: Stryk av en strängt kristen far. Mobbning i skolan. Självdestruktiv tonårsflykt in i missbruk och sexuell utlevelse med antydan om prostitution. Från Bibeln reser sig Satan som sinnebild för de förment orena lustarna och frihetsbegäret.
Ovanpå plågorna har Gabes en vanföreställning om att det walesiska språket, likt äktenskapet, skulle vara ett verktyg för heteronormativ repression. Logiken är minst sagt grumlig, argumenten långsökta. Varför just walesiskan till skillnad från engelskan eller andra språk?
Och det finns fler konstigheter, bland annat i berättelsens tidslinje. Sett till mobiltelefonerna är vi i nutid. Men eftersom Gabe som sjuåring ser Margaret Thatcher argumentera för sin lag Section 28, klubbad i brittiska parlamentet 1988 till förbud mot ”främjande av homosexualitet”, borde han och jämnårige Andy vara tio år äldre än sina trettio-något. Minnesbilden är antagligen Daf James egen, men tillsammans med de osorterade nedslagen i Gabes uppväxt rör det till publikens orientering i storyns tidslinje.
Frågetecknen förtar något av slagkraften i berättelsens melodramatiska berg-och-dalbana mellan lyckorus i sjunde himlen och sorg i helvetets nedersta krets. En gråtmjölkning som ser ut att ha sponsrats av branschen för engångsnäsdukar. Allra värst vrider sig tårkanalerna i spasmer när Gabes liv slås i spillror och han återfaller i missbruk och knapplösa självskadeknull.
Men det blir lite för mycket av det sedvanligt onda i sammanhanget. Mer originell är serien i komiska scener, som när Andy och Gabe går på öppet hus för blivande adoptivföräldrar. De buskisartade upptågen av maskeradklädda par som tävlar mot varandra om ungarnas kärlek på ett urspårat barnkalas är en träffande karikatyr av vår tids infantiliserade familjekultur.
Lost Boys & Fairies bryter ingen ny mark i gaymelodramens historia så som Daf James gärna vill tro. Men skådespelarnas – särskilt Siôn Daniel Young rolltolkning av Gabe – gör serien sevärd. Och homofobiskildringen har dessvärre åter blivit aktuell nu när väckelsekristna krokat arm med extremhögern för att rulla historien bakåt till tiden då homosexuella likställdes med pedofiler, straffades med fängelse och kemisk kastrering eller botades med kvasivetenskaplig omvändelseterapi.
© Michael Tapper, 2024. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2024-07-29.
Lost Boys & Fairies
STRÖMMAD MINISERIE I TRE AVSNITT. DRAMA. Storbritannien, 2024. Skapad av: Dafydd ”Daf” James. Med: Siôn Daniel Young, Fra Fee, Elizabeth Berrington, Sharon D Clarke. Längd: 1.00/avsnitt. SVT Play.