Vill ni veta sanningen om Clark Olofsson? Glöm då Netflix-serien Clark. I Jonas Åkerlunds sex timmar långa filmatisering av Olofssons rövarhistoria med den träffsäkra titeln Vafan var det som hände? finns inte ett vattentätt skott mellan dikt och verklighet. Här kör vi med plattan i mattan rätt in i en pikaresk som hämtad från gårdagens herrtidningar.
Ligistbrölande rattar Clark 1947 ut i Trollhättan från kedjerökande morsan Ingbritts (Sandra Ilar) livmoder. Föräldrarna (Peter Viirtanen spelar hans ständigt aspackade far) knullar, super och slåss så möblemanget ryker. Redan som liten är Clarks (Kolbjörn Skarsgård) blick limmad på alla kvinnorumpor som guppar förbi, och efter mycket tjat från pubertets-Clark (Lukas Wetterberg) släpper en fet grannkärring slutligen till. För han säger sig ju älska alla kvinnor, fast menar i finstilt att han egentligen bara älskar vad de har att erbjuda honom: beundran, stålar, kropp.
I sena tonåren upptäcker Clark (Bill Skarsgård) att han inte kan bli bäst på att vara bäst, så han bestämmer sig för att bli bäst på att vara sämst. Han snor stafettpinnen som folkhemmets värstingstjärna från 1950-talets Tumba-Tarzan och blir 1960-talets rock’n’roll-gangster. Snygg. Smart. Och smord i käften.
På sina många kåkfärder hittar han alltid en utväg, antingen i böckerna under sina månader i isoleringscell eller genom att med list rymma till friheten. Sistnämnda alternativ ser dock mörkt ut när han hamnar på Tidaholms säkerhetsfängelse efter inblandningen i Gunnar Norgrens (Emil Algpeus) mord 1966 på polisen Ragnar Sandahl. Men progg-tjejen Maria (Hanna Björn) sällar sig till raden av nyttiga idiotbrudar som hjälper den charmige och vulkanvirile men ormtungade busen.
Jonas Åkerlund har i Clark hittat en actionbuskis som passar honom perfekt: noll procent realism, noll procent psykologi, hundra procent kåkfararlegend. Clark Olofssons stunder i frihet är en nonstopfest med kröka, knulla och knark samt en del kontanthantering, hans omskrivning för bankrån. Och visst har man stundvis rätt kul i hans sällskap, även om de farsartade inslagen påminner lite väl mycket om 1970-talets Fibban-raffel och ”Svenska folkets sexvanor”-noveller.
Det gör att det inte finns något som ens liknar thrillerinslag. Allt och alla reduceras till ett asgarv. Norrmalmstorgsrånet spexas till med Christopher Nordenrots bondkomiska Janne Olsson, och kumpaner som Kaj-Robert (Björn Gustafsson) och Kurre Räven (Adam Lundgren) skildras som lättledda hippiefånar. Direkt misogyna blir kvinnoporträtten, så gott som alla korkade kåtlår.
Kanske var det så Clark själv såg dem, men det behöver ju inte Åkerlund skriva under på. En enkel och för serien betydligt roligare lösning hade varit att, som i filmerna 24 HOUR PARTY PEOPLE och I, TONYA, låta skådespelarna bryta den fjärde väggen för att ifrågasätta både sina stereotypa roller och Clarks skrönor.
Först i det sista avsnittet går det grus i skrytvalsen. Clarks hämningslösa egotripp tappar buspojkecharmen och stelnar till kall narcissism. Partykungen åldras till ett självspelande piano av billiga sexskämt. Nu är det inte bara han som dumpar folk, folk dumpar honom. Rockshowen Clark Olofsson har blivit en anakronism som slutat sälja biljetter.
Baksmällan i avsnitt sex är ett sent uppvaknande för huvudpersonen men också för Clark. Åkerlund har påtagligt svårt att hantera det med samma energi som han ägnat åt det sprit- och kokaintankade svinandet under de föregående fem timmarna. Han verkar uppriktigt sagt inte särskilt intresserad av att mer i än i några snabbt förbiilande ångestbilder gräva i legenden. Och den känner vi från löpsedlar och snaskreportage. Jag hade också velat lära känna Clark Olofsson.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-05-05.
Clark
Tv-serie i sex avsnitt på Netflix. Sverige 2022. Skapad av: Jonas Åkerlund efter Clark Olofssons självbiografi Vafan vad det som hände? (två delar, 2015–16). Med: Bill Skarsgård, Hanna Björn, Kolbjörn Skarsgård, Isabelle Grill, Björn Gustafsson, Vilhelm Blomgren. Längd: 0.56–1.09/avsnitt.