Kriminalaren Ewert Bäckström var i en rad polisromaner Leif GW Perssons parodi på gubbsjuka gamla snutar med själar svarta som nättroll. Medan författarens alter ego, supersnuten Lars Martin Johansson, upphöjdes till alla mordutredningars gud skildrades Bäckström som hans antites: kvinnohatande homofob, rasist och självöverskattande nolla som i bästa fall trillade över viktiga ledtrådar i sin befängda jakt på att lösa alla mord som bögmord. En osannolik hjälte i alla andra tider än den vi befinner oss i nu: skitstövelns guldålder.
Redan 2015 sminkade man svinet till ett socialt missanpassat deckargeni i amerikanska serien BACKSTROM. I CMore-aktuella Bäckström har man putsat upp honom ytterligare till en arrogant men trivsam slarver med kvinnotycke i Kjell Bergqvists gestalt. Han har stajlad frisyr, är propert klädd och har moralisk resning nog att tacka nej till fyrtio år yngre kvinnor som kastar sig om hans hals.
Det här är alltså romanfiguren som GW beskriver med orden ”liten, fet och primitiv”. Mannen som klär sig i veckogamla kalsonger innan han drar ut på krogen i fåfängt hopp om att lyckliggöra stadens samlade kvinnlighet med sin ”supersalami”. Hans enda talanger består i att hålla symfoniska fiskonserter, fälla plumpa kommentarer och fungera som ett vandrande lexikon över kränkande nyord.
Men Bäckström gillar Bäckström och låter honom bli stockholmspolisens svar på Sherlock Holmes, bland annat genom att med ett grepp lånat från brittiska SHERLOCK-serien låta Bäckström rekonstruera olika händelseförlopp för sin inre syn. Ett kranium efter en kropp som legat fem månader i jorden analyserar han med sekundsnabb skalpellprecision för att bestämma kön, ålder, etnicitet och utseende. Samma pricksäkerhet är det i alla skott han fyrar av från höften.
Tillsammans med huvudpersonens antagonister famlar man som åskådare efter skämskudden inför hans tvärsäkra påståenden. Men tji får man när serien genomgående ger honom rätt. Och inte bara det, serien understryker hans särskilda status genom att omge honom med en kärntrupp sektliknande beundrare i kåren.
Visst har han lite fuffens för sig när han stjäl på jobbet, men det drabbar å andra sidan ingen fattig utan en försäkringsbedragare i lyxklass. Och vad är alternativet till Bäckström? Ett par malplacerade skrivbordspoliser och en åklagare som är hopplöst okunnig om mordutredningar. Ingen av dem ser ut att kunna lista ut var polishusets dass är utan GPS.
Bäckströms förvandlingsnummer från narcissistisk foliehatt till genial mordutredare kunde man motvilligt svälja om storyn var bra eller åtminstone bra berättad. Dessvärre blir det bock i kanten på båda punkterna. Vid sidan av den knasigt långsökta cold case-huvudberättelsen kring en sedan tsunamin 2004 dödförklarad thailändska, vars kropp dyker upp på en ö utanför Stockholm, slänger man in ryska gangsters för att liva upp den filmade radioteatern i polishuset.
Efter femtioelva befängda JOHAN FALK-rullar om hur rysk maffia invaderat Sverige för att förvandla våra gator till krigsskådeplats kunde man hoppas att det scenariot förpassats för gott till runda arkivet. Inte så i Bäckström, vilket tillsammans med piedestalsättningen av huvudpersonen får mig att tro att romanernas Bäckström själv suttit i författarstolen till tv-serien. Särskilt som titelpersonen inte bara tecknas som en supersnut utan också som en hygglig prick.
Han är bästis med grannens gulliga mellanstadiegrabb, amatördeckaren Edvin (Elvis Stegmar). Förälskad i jämnåriga men fatala Tina (Helen Sjöholm). Sårad i själen av ett ungdomstrauma som han dagligen återupplever när han i vardagsrummet begrundar en idyllisk målning av föräldrahemmet. ”En jävla kärring,” skulle romanernas Bäckström säga om sin namne i tv-serien.
© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-03-23.
Bäckström
Tv-serie i sex avsnitt på CMore. Regi, manus: Jonathan Sjöberg, Amanda Adolfsson, Dennis Magnusson (endast manus). Med: Kjell Bergqvist, Agnes Lindström Bolmgren, Elvis Stegmar, Livia Millhagen. Längd: 0.45/avsnitt. Premiär: 2020-03-23.