På bio efter 9-11, del 1 – Michael Tapper

Klipp 1: En gata i New York. Några rånare flyr brottsplatsen i helikopter. Närmast klichéartat i filmsammanhang gör de en svepande inflygning mot World Trade Centers skyskrapor, Twin Towers, bara för att mellan byggnaderna fastna i ett gigantiskt spindelnät.

Klipp 2: Flygbild över New Yorks stadssilhuett. WTC-skraporna rämnar och avslöjar en hemlig bas för utomjordiska rymdskepp. Slutuppgörelsen kan börja.

Det här var två spektakulära actionscener som skulle bli höjdpunkterna i Spider-Man respektive Men in Black II. Den första har ni åtminstone sett en del av i förra sommarens trailer, den andra inte alls. Efter händelserna den 11 september – 9-11, i amerikansk beteckning – är de kliniskt bortopererade.

Istället tillfogade man i Spider-Man en moraliskt uppbygglig och publikfriande scen. Där kan man se hur de vanligen oengagerade New York-borna plötsligt dyker upp som den i filmens massmedier så bespottade hjältens kollektiva försvarare. ”You mess with him and you mess with all of us!”, löd stridsropen som nog förvånade även Big Apples mest förhärdade anhängare. Och den flygande superterroristen Green Goblin – nu uppgraderad till stand-in för bin Ladin – tycks även han i pur förvåning huka sig, plötsligt sårbar på sin glidflygare under regnet av flaskor och stenar från folkhopen.

I Men in Black II visar man däremot nästan demonstrativt det förändrade stadslandskapet – med en glugg där WTC-skraporna en gång stod – redan i öppningsbilden. Inte heller finns här några engagerade medborgare som rycker ut till det allmänna bästas försvar. Men slutet, som flyttats till Chrysler Building, är långt mer försonligt och innehåller inget av den massförstörelse man ursprungligen spelade in.

Borttrolleriet av WTC fortsatte i en rad filmer och tv-serier. Det talades också om att dra in video- och tv-rättigheterna för tidigare storproduktioner i vilka dessa och andra amerikanska symbolbyggnader demoleras: Die Hard, Mars Attacks!, Independence Day med flera.

Så blev det inte. Men städningsaktionen i nya produktioner var man så grundlig att till och med en tidig Spider-Man-affisch, där WTC syns som en svag spegelbild i titelfigurens vänstra öga, gick till soptippen.

Som ett spöke från den till synes ointagliga – ja, osårbara – tiden för USAs fastland i nästan 200 år (senaste angreppet ägde rum år 1812) fortsatte byggnaderna ändå att hemsöka biodukarna. Varje tillfälle då Twin Towers glimtade till i bild – om så bara någonstans i bakgrunden – i en spelfilm, dokumentär eller ett TV-program kommenterades detta i otaliga krönikor, artiklar och recensioner.

Sorgen började övergå i skräckblandad fascination inför dessa minnesbilder av en förestående katastrof. Möjligen som reaktion på denna närmast nekrofila bokföring av iakttagelser – denna ”WTC-spotting” – vägrade regissören Cameron Crowe ta bort dem i den datoranimerade bakgrunden till slutscenerna i Vanilla Sky fastän Paramount krävt ändringar till USA-premiären i december i fjor.

Men framtidsscenerna med WTC-skraporna åter på plats i Vanilla Sky, liksom i Spielbergs A.I. Artificial Intelligence, kan visa sig vara förutseende. De flesta förslagen till nybyggnation på platsen visar nämligen en återställd skyline. Om det blir verklighet undrar man förstås om många av de under året borttagna film- och tv-inslagen då trollas tillbaka – nu för att ge intryck av att byggnaderna aldrig varit borta.