Överklassens favorithallick

I var och varannan amerikansk recension av Jeffrey Epstein: Filthy Rich har man sett dokumentärserien som ännu en i raden av kartläggningar kända personers sexuella övergrepp på minderåriga. Men pedofilen Epstein spelar i en annan division än musikartisterna Michael Jackson och R. Kelly som kölhalades i Leaving Neverland respektive Surviving R. Kelly (båda 2019). Han var inte bara väsentligt rikare utan hade dessutom ett nätverk bland USA:s och världens ekonomiska och politiska elit som ryckte ut till hans försvar, inte minst för att skydda sig själva.

Den nästan fyra timmar långa serien består mestadels av samstämmiga vittnesmål om hans tillvägagångssätt: Med löfte om några hundra dollar lockade han minderåriga kvinnor på gatan eller från trasiga hem i arbetarklassområden att komma till hans lyxbostäder i New York eller Palm Beach för att ge honom massage. Väl i massagerummet utsatte han dem för olika övergrepp. De som följde med honom till hans privata ö i Amerikanska Jungfruöarna fick utstå än grövre våldtäkter, ibland med sexualsadistiska inslag, som Sarah Ransome (se bild nedan) antyder i sin berättelse.

Men det slutade inte där, utan fortsatte i ett pyramidspelsliknande upplägg, där han utnyttjade kvinnornas ekonomiska desperation för att få dem att mot betalning rekrytera nya kvinnor. De blev hans hallickar, därmed medbrottslingar. Dessutom underlättade de hans övergrepp genom att instruera de nya offren hur de skulle gå honom till mötes i övergreppen. De hjälpte till att normalisera hans kriminalitet. Bakom trettiotalet kvinnor som trätt fram för att vittna om både övergreppen de utsatts för av Epstein och sin egen hallickverksamhet finns det sannolikt tio- eller till och med hundrafalt fler offer.

Vid sin sida hade Epstein också en kvinna som kanske, kanske inte, varit hans kärlekspartner men som tidvis bodde hos honom och hjälpte till att både knyta viktiga kontakter med folk i hög maktställning och rekrytera nya sexoffer. Hennes namn är Ghislane Maxwell (se bild nedan), dotter till den skandaliserade brittiska tidningsmagnaten Robert Maxwell. Enligt flera vittnesmål stannade hon inte bara vid att lura kvinnorna till Epsteins hus utan deltog ofta själv i övergreppen.

Det sistnämnda kanske förvånar, men inte om man betänker att alltfler kvinnor figurerar i polisutredningar mot pedofilnätverk under senare år och fällts för sexualbrott. Gärningsmannen kan faktiskt vara en kvinna. Efter häktningen av Epstein i fjol försvann Maxwell spårlöst, men enligt nyhetsrapporteringen har hon dykt upp nyligen i Amerikanska Jungfruöarna för att kräva pengar från dödsboet. Hon påstår att Epstein lovat att både ersätta alla hennes juridiska kostnader vid ett åtal och att försörja henne för resten av livet. Trots att Epsteins offer via sin advokat Brad Edwards söker väcka åtal mot henne är hon fortfarande på fri fot.

Förutom att ge röst åt alla våldtagna kvinnor försöker Filthy Rich reda ut hur Epstein kunde begå så många övergrepp under så lång tid utan att åka fast. En av kvinnorna Epstein våldtog och som därefter jobbade en tid som hans sekreterare berättar att han gång efter annan påstod sig kunna göra vad han ville, ingen skulle ändå få för sig att åtala honom. Hans informella immunitet kan förklaras med att han var överklassens favorithallick eftersom han sålde vidare flera av kvinnorna han våldtagit till finansmän, politiker och andra i betydande maktställning. Men det slutade inte med det.

I hans hus på Manhattan (se bild ovan) hittade FBI vid en räd i fjol ett tv-övervakningssystem med kameror i bostadens alla utrymmen, inklusive sovrum och toaletter. Det är inte svårt att gissa att han använt sig av spiontricket att locka de han ville ha hållhake på att besöka bostaden, tillhandahålla en så kallad honungsfälla i form av en minderårig kvinna och sedan filma övergreppen i något av rummen. Med material av sådan tabloidkaliber i ett bankfack eller gömt på den privata ön kunde han göra sig oberörbar. Var videoupptagningarna finns idag vet bara förvaltarna av Epsteins dödsbo.

När journalister som Vicky Ward på Vanity Fair eller Julie K. Brown på Miami Herald (vars grävande journalistik filmen och producerande kriminalförfattaren James Pattersons dokumentärbok om fallet Epstein till stor del bygger på) rotade i övergreppen mottog både de och deras redaktörer omedelbart hot och trakasserades av privatdeckare. Detsamma hände kvinnorna som trädde fram i offentligheten för att ställa Epstein till svars. I New York Times läser jag att regissören Lisa Bryant försökte gå i land på Epsteins privata ö för att ta bilder till Filthy Rich men jagades bort beväpnade vakter. Epstein var förmögen och inflytelserik nog att ha ögon och öron och muskler överallt, även efter sin död. Som en modern upplaga av superskurken Dr. Mabuse i FRITZ LANGs kriminalfilmklassiker.

Men vilka var då de som ingick i Epsteins krets av mäktiga män? Flera kända ansikten flimrar förbi: Donald Trump, Bill Clinton, komikern Chris Tucker, prins Andrew av Storbritannien och den libertarianske advokaten och juridikprofessorn vid Harvard University, Alan Dershowitz. Av dem är det bara Andrew och Dershowitz som i filmen pekas ut som sexförbrytare. Men att det fanns fler – många fler – står klart bara av hur många bilder det finns på kändisar från nöjesvärlden, nobelpristagare och maktmänniskor som deltog i hans fester och besökte hans hem i New York, Palm Beach, Ohio, Paris och på den privata ön.

Andrew (se bild nedan) pekas ut av både IT-ingenjören Steve Scully, som jobbade flera år på Epsteins ö, och av Virginia Roberts Giuffre (se bild ovan och som ung på bilden nedan). Giuffre pekar dessutom ut Dershowitz, den ende av alla misstänkta förövare som låter sig intervjuas i filmen. När han slår tillbaka genom att i filmen utmana Giuffre att anklaga honom direkt inför kameran så gör hon just det. De har legat i en rättstvist sedan 2016, och den har bara växt med åren med nya anklagelser och motanklagelser. När det gäller Bill Clinton så har han via sin talesperson Angel Ureña kommenterat sin koppling till Epstein i New York Post. Han förnekar där att han överhuvudtaget satt sin fot på Epsteins ö, men i Filthy Rich ser vi på flygloggar till ön att Clinton har varit där åtskilliga gånger.

Trump, då? Ja, det finns både kamratliga bilder på honom och Epstein och en tidningsintervju från 1990-talet där Trump beskriver Epstein som en vän sedan femton år tillbaka med samma smak för vackra kvinnor. Den vänskapen har Trump vid en presskonferens i fjol kommenterat med att deras relation tog slut för länge sedan. Ändå dyker Alexander Acosta (se bild nedan) upp som Trumps arbetsmarknadsminister (Secretary of Labor) 2017–2019.

Acosta var under det första åtalet mot Epstein 2008 delstatsåklagare i Florida och gav honom ett lindrigt straff i utbyte mot ett erkännande av skuld. Tidningarna beskrev resultatet av domstolsförhandlingarna som en ”sweet deal” för Epstein: 18 månaders fängelsestraff i en särskild flygel av fängelset där celldörren alltid var öppen och Epstein fick ta emot ett obegränsat antal besökare och varuleveranser. Men det mest stötande var att lyxfången under tretton av de arton månaderna fick ha både egen telefon och frigång tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan. Sällan har klassamhället perverterat rättsstaten med samma tydliga resultat som här. Acosta har nekat till alla anklagelser om dolda kopplingar till Epstein men däremot antytt att han gjort eftergifter för påtryckningar. Under det andra åtalet mot Epstein 2019 tvingades han avgå från sin ministerpost.

Eftersom den som nystar i Epsteins handel och vandel stöter på en rad skumraskaffärer är det inte konstigt att konspirationsteorierna är många om hans liv och död. Utan collegeexamen lyckades han 1976 ljuga sig till en anställning som lärare vid en privatskola, och när han sparkades för sin oduglighet rekryterades han till investmentbanken Bear Stearns genom Alan Greenberg, som hade sina barn på skolan. Varför? Kanske för att han som skicklig bedragare ansågs vara en värdefull tillgång i den nyliberala spekulationsekonomi som inte bygger på verkliga, fysiska eller intellektuella värden utan på illusionsnummer – se till exempel skandalerna kring svenska Fermenta eller amerikanska Enron (lysande skildrat i dokumentären Enron: The Smartest Guys in the Room, 2005). En parallell till Epstein men i en klass för sig själv var finansgurun Bernie Madoff, som genom sitt kapitalmarknadsbolag med hedgefonder under flera decennier lurade av världens största banker, rikaste privatpersoner och största pensionsförvaltare många miljarder dollar, se filmen THE WIZARD OF LIES (2017).

Epstein steg snabbt i graderna till optionsmäklare och partner men fick sparken 1981 efter att ha brutit mot börsreglerna. Han förblev dock en nära vän med bolagets toppchefer och var klient på Bear Sterns fram till 2008. I slutet av 1980-talet var han inblandad i ett omfattande ponzibedrägeri på indrivningsfirman Tower Financial Corporation men lämnade bolaget 1989 och undkom därmed oskadd när bedrägeriet avslöjades 1993. Därefter gjorde han sitt livs klipp när han blev firmatecknare för miljardären Leslie Wexners koncern L Brands, bland annat ägare till Victorias Secret. I den funktionen sägs han ha ”hjälpt” flera modeller i karriären och dessutom lurat av Wexner åtskilliga miljoner. Sannolikt var det då han blev en av finansvärldens storspelare och byggde upp sitt nätverk av mäktiga vänner med god hjälp av sin hallickverksamhet.

Här finns uppenbart material till en grävande dokumentär som sätter strålkastarljuset på Epstein som en av finansvärldens guldgossar. En som, liksom Madoff, piedestalsattes just för att han var en hänsynslös narcissist och en bluff. Först när vinden vände med häktningen och åtalet 2019 tog vänkretsen sina beskyddande händer från honom. Hade han inte varit dumdristig nog att återvända till USA så stod ett hus i Saudiarabien och väntade på en exil i lyx som aldrig blev av.

Som journalisten James B. Stewart avslöjade i en artikel i New York Times den 12 augusti 2019, med hänvisning till en lång intervju från året dessförinnan, var Epstein nämligen också nära vän till kronprins Mohammed bin Salman, och sannolikt var han inblandad i trafficking också till saudiska prinsar. Stewart nämner även att Epstein antyder att han agerat hallick för kända namn i Silicon Valley, och namedroppar folk i bekantskapskretsen som den högerextreme ideologen Steve Bannon, regissören Woody Allen och innovatören Elon Musk (Tesla, SpaceX). Stewart skriver att många mäktiga män därför drog en lättnadens suck när Epstein dog den 10 augusti 2019; ett självmord enligt den officiella obduktionen dagen efter hans död.

Några dagar senare, den 14 augusti 2019 i New York Times, skildrar författaren och journalisten Walter Kirn under rubriken ”Conspiracy Theories” hur konspirationsteorierna kring Epsteins liv matchar konspirationsteorierna kring hans död. Det är en ovanlig artikel för en så noga faktakontrollerad tidning eftersom Kirn lutar åt att ge konspirationsteorierna kring dödsfallet rätt. Tre veckor innan sin död attackerades Epstein av en medfånge och fick skador på halsen. Han sattes därefter under övervakning, men den drogs in strax innan hans död. Samtidigt var övervakningskamerorna ur funktion, och vid det presumtiva självmordet sov fångvakterna som skulle hålla ögonen på honom.

Hata slumpen, är alla kriminalutredningars motto. Få blev förvånade när den nya obduktion som Jeffrey Epsteins bror Mark beordrade i oktober 2019 kom fram till att skadorna inte överensstämde med självmord utan snarare pekade på mord genom strypning. I skrivande stund pågår något slags förlikningsprocess mellan kvinnorna som via advokaten Brad Edwards förde grupptalan mot Epstein 2019 och förvaltarna av Epsteins dödsbo. Men spekulationerna kring var Epsteins smygfilmningar av sina mäktiga pedofilvänner tagit vägen, vilka de inblandade pedofilerna var och vad som egentligen hände i cellen på Manhattan den 1o augusti 2019 fortsätter. Förhoppningsvis får vi så småningom se de mäktiga männen sätta sina lättnadens suckar i halsen.

© Michael Tapper, 2020. Endast på hemsidan michaeltapper.se.

Jeffrey Epstein: Filthy Rich
Dokumentärserie i fyra avsnitt. USA 2020. Regi Lisa Bryant Foto Patrick Bradley med flera Klipp Cy Christansen, Joshua L. Pearson Musik Justin Melland Med Maria Farmer, Virginia Roberts Giuffre, Michelle Licata, Chauntae Davis, Sarah Ransome, Brad Edwards Producenter Joe Berlinger, Jon Doran, Lisa Bryant, Jon Kamen, James Patterson, Bill Robinson, Leopoldo Gout, Peter Landesman, Bill McClane, Lori-Gordon Logan Produktionsbolag RadicalMedia, James Patterson Entertainment, Third Eye Motion Picture Company för Netflix Längd 0.55/avsnitt.