Nyanserna är avgörande: Viggo Mortensen om Eastern Promises

– Jag vill spela komplicerade roller, människor lika mångfacetterade som i verkliga livet. Alltför många regissörer målar med breda penslar. De kan inte se de fina skiftningarna, nyanserna. Då är det lätt att spela över. Därför föredrar jag att arbeta med David Cronenberg. Han kommer tekniskt och konstnärligt väl förberedd till inspelningen, men är ändå öppen för improvisation och nya förslag. David lägger vikt vid de små detaljerna, särskilt i klippningen. I arbetet med honom känner jag mig uppmuntrad att bli djärvare, tränga djupare in min karaktär.

Viggo Mortensen är synbart sliten av den kringflackande PR-turnén. Medan han dricker mate ur en kalebass svarar han fåordigt på kvälls- och veckopressfrågor som han verkar ha hört ett oändligt antal gånger: Om hur han är som pappa (”jag gör mitt bästa”), hur det var att spela mot Naomi Watts (”hon är bra, subtil”) och hur det är att åldras i Hollywood (”det tänker jag inte på”).

”Gud må förlåta oss våra synder men vårt nervsystem gör det inte”, citerar han den polsk-amerikanske språkvetaren och filosofen Alfred Korzybski apropå filmens tema om brott och moral. Men så börjar han lite mer animerat resonera om de närgångna våldsscenernas givna plats i filmen.

– Organisationen sysslar med trafficking. Det gör sex och våld till något självklart i handlingen. Våldet ligger ständigt under ytan även i de dramatiska scenerna. När det väl bryter ut skildrar vi det ansvarsfullt med alla dess hemska, fysiska och psykiska konsekvenser. Både sexualiteten och våldet finns på flera nivåer i dramat utan att det behöver bli explicit. Mellan Nikolaj och gangsterbossen son, Kirill (Vincent Cassell), finns det till exempel en sexuell spänning, en attraktion som Nikolaj spelar på för att komma upp sig i organisationen.

Mortensens yrkesmördare heter Nikolaj Luzjin. Efternamnet leder tankarna till Vladimir Nabokovs schackfanatiker i romanen Mannen som spelade schack med livet, vilket Cronenberg bekräftar efter intervjun. Men Mortensen vill inte prata så mycket om sin hemlighetsfulla karaktär med en dold agenda som plötsligt avslöjas halvvägs in i filmen. I stället berättar han om sina förberedelser.

– Av en rysk professor och översättare lärde jag mig språket hjälpligt för att kunna säga mina repliker. I Ryssland träffade jag sedan några mindre akademiska typer som lärde mig ett och annat om symbolspråket i de kriminellas tatueringar. Jag reste runt i Moskva, S:t Petersburg och i Jekaterinburg. Med dialekt och sättet han uttrycker sig på försöker jag antyda att han kommer från Uralbergen. Annars tycker jag att filmen säger en hel del om vem han är genom hans handlingar. Filmen handlar för mig egentligen inte främst om våld utan snarare om ömhet, en ömhet som finns där man minst anar det.

Ändå blir det ganska mycket prat om våld, framförallt den omtalade bastuscenen där två tjetjenska gangsters överfaller en naken Nikolaj med dragna knivar. Med Cronenberg pratade Mortensen igenom de inblandade männens bakgrund. Var de från ryska armén, kanske rent av någon elitstyrka, eller hade de lärt sig slåss på gatan? Slutligen använde de en armébok om närstridskonst och två professionella stuntmän.

– Den ene var en före detta tungviktsmästare i boxning och den andre en georgisk veteran från ryska armén. Dag två var jag så mörbultad att sminkören blev mer upptagen av att täcka över mina blåmärken än att lägga till skråmor.

En sista gång pressar jag honom om Nikolajs karaktär – hans rigida kroppsspråk, uttryckslöshet bakom solglasögon och hans märkliga tal under initiationsriten till gangsterorganisationens inre krets då han säger sig ha varit död sedan 15 års ålder.

– Hans hemlighetsmakeri och återhållsamma uttryck är en överlevnadsstrategi. Han tappar aldrig självkontrollen, dricker sig aldrig berusad. Men bakom den likgiltiga fasaden vill han ändå hjälpa Anna [Naomi Watts] i sökandet efter sanningen om det barn hon tagit hand om efter att en rysk prostituerad dött på hennes sjukhusavdelning. Han håller ett vakande öga över Anna, och därför tror jag inte han är död även om han säger så. På den punkten är jag optimistisk. Vi är inte döda förrän vi verkligen dör. Alla har något gott i sig om man tittar riktigt noga. Det han säger till sina gangsterbossar är snarare det som förväntas av honom. Han spelar teater.