För drygt tio år sedan kulminerade de våldsamma uppgörelserna mellan syrianska Södertäljenätverket och Bandidos-anknutna X-teams med mordet på fotbollsstjärnan Eddie Moussa. Nätverket vann striden men fick se flera kärnmedlemmar hamna i fängelse efter en kraftsamling från stat, kommun och polis. Kvar i frihet fanns en betydligt större armé – kanske så många som 100 – och snart kunde man rekrytera en yngre generation till det som nu kan kallas Nätverket 2.0.
Organisationen har vuxit sig stark med pengar från knark, spel, utpressning och omfattande bidragsbedrägerier. Och till skillnad från många andra kriminella nätverk i Sverige – vapenjonglerande, desorganiserade gäng med snabba cash för ögonen – jobbade man långsiktigt genom att infiltrera politiska partier och myndigheter för att skala upp brottsligheten. Södertäljenätverket kan därför med fog kallas för en maffia.
Allt finns dokumenterat i polisutredningarna, domstolsprotokollen och två grävande reportageböcker i ämnet: Baris Kayhans Guldspaden-belönade Nätverket: Södertäljemaffians uppgång och fall (2017) och Ann Törnkvists Följ fucking order: Liv och död i skuggan av Södertäljemaffian (2018). Mumma för en film- eller tv-serie. Den väntar jag fortfarande på efter att ha sett Taelgia.
Serieskaparen Jens Öberg har i stället gjort en sämre variant på Tunna blå linjen (2021– ), minus såpaintrigerna i polishuset och med bara vaga anspelningar på de verkliga, betydligt mer alarmerande händelserna i Södertälje. Borta är de systemhotande förgreningarna in i stadens byråkrati, kommunfullmäktige och riksdagen. Ljuset riktas, som vanligt i svenska kriminalskildringar, på gatuvåldet.
Huvudpersonerna är nästan alla andra och tredje generationens syrianer, stans dominerande etniska grupp vid sidan av svenskar och finländare. Nyutexaminerade polisen Sibel (Sara Sharpey) hamnar i kläm mellan sina svenska kollegor och sin syrianska släkts stora vänkrets med trådar ut i gangstervärlden. En stark sammanhållning sedan Seyfo – Osmanska rikets folkmord på kristna, icke-turkiska minoriteter under första världskriget – har skapat en syriansk tystnadskultur gentemot myndigheter, också när kriminaliteten hotar den egna familjen.
Sibels lojalitet sätts på prov när hetlevrade Jackie (Nurbo Bozan) utmanar sin blodsbroder, gangsterbossen Jano (Simon Mezher), genom att ingå en ohelig allians med ett kriminellt skinskallegäng från Botkyrka. En matchfixning med mångmiljoninkomst kring framgångsrika damlaget i basket, titelns Taelgia, är en av flera långsökta inslag i konflikten. Knarkhandeln, gängens ekonomiska bas och motorn i skjutningarna, är emellertid så gott som osynlig.
Även om vi accepterar det urvattnade brottsscenariot är Taelgia svag också som drama och action. Skådespelainsatserna är våldsamt ojämna, berättartempot en långsam lunk som på sin höjd ökar till joggingfart i de ospännande spänningsinslagen. Dialogen består med få undantag av antingen stolpiga replikväxlingar eller didaktiska monologer.
De sistnämnda handlar främst om att skriva tonåringen Gabi (John Hanna), hjälpreda till Janos langare Marko (Jonay Pineda Skallak), på näsan om gangsterlivets faror och vikten av att skaffa sig en bra utbildning. Som en repris på 1950-talets ungdomar-på-glid-filmer eller Staffan Hildebrandts filmatiserade moralbroschyrer på 1980-talet. Lika missriktat välmenande då som nu.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-09-22.
Taelgia
TV-SERIE I SEX AVSNITT. Sverige, 2023. Skapad av: Jens Östberg. Med: Jonay Pineda Skallak, Ranja Jan Barvary, John Hanna, Sara Shirpey, Tanki Mosa, Oldoz Javidi. Längd: 1.00/avsnitt. SVT1 och SVT Play.