Trettio år efter premiären för När lammen tystnar (The Silence of the Lambs, 1991) fortsätter man krama blod ur den femfaldigt Oscarsbelönade kassasuccén. Det började med uppföljaren HANNIBAL (2000), fortsatte med en tillbakablick på kannibalprimadonnan Lecters uppväxt i HANNIBAL RISING (2007) och kulminerade med hans guldålder som psykiater/humangourmet i tv-serien Hannibal (2013–15). Kriminalaren Will Graham från 1986 års flopp Manhunter återförenades med Lecter i nyinspelningen RÖD DRAKE (Red Dragon, 2001). Och i dramadokumentärserien MINDHUNTER (2017–19) bekantar vi oss med förebilderna till Graham och Lecter.
Nu ska FBI-agent Clarice Starlings (Rebecca Breeds) köra solo i CBS-producerade tv-serien Clarice. För berättelsernas stjärna får man varken visa eller nämna vid namn eftersom konkurrenten NBC äger rättigheterna till varumärket Hannibal Lecter. Han omnämns i stället som ”en intern på Baltimores rättspsykiatriska anstalt som åt sina patienter”, och Clarices posttraumatiska stressyndrom illustreras enbart av skräckbilder från seriemördaren Jame ”Buffalo Bill” Gumbs källare.
Handlingen utspelas 1993, något år efter händelserna i När lammen tystnar, men filmens originella dramaturgi har ersatts av förlegade grepp från snutseriernas 1970/80-tal. Clarice jobbar nu under FBI-veteranen Paul Krendler (Michael Cudlitz). På tv-snutchefsvis utövar han ledarskap enligt management by fear-principen, det vill säga kuvar sina medarbetare med utskällningar och sarkasmer. Fast i vanlig ordning avslöjar han snart sitt omtänksamma fadershjärta under den råbarkade ytan.
En annan genrehistorisk dammråtta är den verklighetsfrånvände psykologen som hindrar snarare än hjälper Clarice att vädra ut ångesten. Och för att fylla ut rollgalleriet kliver filmens bifigurer, senator Ruth Martin (Jayne Atkinson) och hennes dotter, kidnappningsoffret Catherine (Marnee Carpenter), fram i förgrunden. Till och med Gumbs knähund Precious är med på ett hörn.
Senatorn har blivit riksåklagare, och det är hon personligen som skickar ut Clarice på spaning efter en misstänkt ny seriemördare. Ledtrådarna pekar överraskande mot ett läkemedelsbolag som genom fejkade ritualmord undanröjer ett besvärande åtal från en grupp kvinnor med funktionshindrade barn. Det återstår dock att se om spåret anknyter till faktiska skandaler som 1960-talets neurosedynfall eller flirtar med antivaccinationsrörelsens knäppgöksidéer.
Tre avsnitt in i serien har Clarice mycket som distraherar från själva spaningsarbetet: En möjlig romans med en sympatisk kollega. Uppslitande telefonsamtal med psykiskt skadeskjutna Catherine, som låst in sig i hemmet med svåra ätstörningar (vilket ska förklara hennes radikalt nya utseende).
Ett synnerligen knasigt spår leder till en tungt beväpnad extremistgrupp i sydstaten Tennessee, som till skillnad från verklighetens högerextrema vit makt-miliser är både multietnisk och tuggar grumlig vänsterretorik.
Tekniskt sett är serien oklanderlig, men konstnärligt är den färglös. Manus och regi berättar storyn i ett jämngrått, avslaget tempo. Skådespelarna får inte mycket utrymme till att gjuta liv i sina schematiskt tecknade rollfigurer. Clarice känns därför som den sista sucken i en lång, bitvis framgångsrik men också kommersiellt urvattnad franchise.
© Michael Tapper, 2021. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2021-02-14.
Clarice
USA 2021. Tv-serie i tio avsnitt på Viaplay. Skapad av Alex Kurtzman och Jenny Lumet efter romanfigurer skapade av Thomas Harris. Med: Rebecca Breeds, Michael Cudlitz, Lucca de Oliveira, Kal Penn. Längd: 1.00/avsnitt. Premiär: 2021-02-14. Recensionen baserar sig på förhandsvisningar av de tre första avsnitten.