Mänsklighetens sista frestelse

Vad skulle hända om en Jesus-liknande man uppenbarade sig idag i Mellanöstern för att utföra mirakel och förklara att domedagen var nära? Det är utgångspunkten för den nya thrillerserien Messiah av den australiske manusförfattaren Michael Petroni (Boktjuven/The Book Thief, 2013) på Netflix. Som alltid när en film eller tv-serie trampar in på religiöst minerad mark lät inte debatten vänta på sig så snart trailern släpptes på nätet.

Diskussionerna på Twitter, YouTube och diverse hemsidor har än så länge inte handlat om att den namnlöse titelpersonen – gestaltad med förförisk mystik av belgiske skådespelaren Mehdi Dehbi – porträtteras som en arab. Eller att hans första anhängare är statslösa palestinier. Debatten har i stället kretsat kring innebörden av den beteckning hans devota följare ger honom: al-Masih, frälsaren som judendomen och kristendomen kallar Messias.

Koranen-kunniga kommentatorer menar emellertid att Netflix-trailern spoilat serien eftersom den antyder att huvudpersonen i själva verket är al-Masih ad-Dajjal (Messias Bedragaren), det vill säga någon som utger sig för att vara Guds redskap men som i själva verket är ondskan inkarnerad. Den muslimska motsvarigheten till Antikrist. Men finns det fog för det?

Kännetecknen för al-Masih ad-Dajjal är att han kommer från öst, är blind på ett öga (vilket av dem är omtvistat) och åtföljs av en armé demoner. Det första kan stämma, åtminstone om vi ska tro den arabisktalande CIA-medarbetaren Eva (Michelle Monaghan), som i nätklippen av hans predikningar tycker sig höra en iransk brytning; hans iranska medborgarskap bekräftas senare. Men ännu efter sex avsnitt tycks inget annat signalement stämma.

Serien har alla förutsättningar att bli både spännande och tankeväckande i en tid av rasism, politisk polarisering och terroristskräck. Mellanösterns krutdurk, Palestinafrågan, hamnar i centrum redan i första avsnittet. I det andra dyker den enigmatiske centralpersonen upp utanför al-Aqsamoskén på Tempelberget i Jerusalem, platsen för den bibliska tidens judiska tempel där flera av de viktigaste händelserna i Jesu liv sägs ha ägt rum.

Symboliken tätnar i kapp med mystiken när ”al-Masih” börjar tala om historiens slut. Är serien på väg att iscensätta den yttersta domen? Då gör plötsligt handlingen en tvär gir för att hamna i Texas, USA, där jesusgestalten oväntat dyker upp bara för att fängslas.

Messiah blir nu en variation på tv-succén Homeland (2011– ) fast med trons mysterium som thrillerkomponent. Seriens frälsargestalt blir mänsklighetens sista frestelse i en tid av hopplöshet. Eva tycker sig se en farlig ledare för en religiös extremiströrelse men börjar tvivla inför hans till synes övermänskliga förmågor, som att hela en skjuten pojke och stoppa en tornados framfart. Han tycks också ha oförklarliga insikter i både hennes kaotiska själsliv efter flera missfall men också andras privata hemligheter.

Efter de tre första avsnitten händer detsamma som i så många andra serier, också några de bästa. Berättelsen tappar fart, stannar upp i dröjande utvikningar som skjuter upp i stället för att driva på händelseutvecklingen. Scen efter scen klipps av just som någon ser ut att avslöja något viktigt, säga den där avgörande repliken eller fatta ta ett beslut av enorm betydelse.

I sådana stunder känns det som att vara inspärrad i en lång parentes eller dränkas i en enorm fyllningsmassa. Kanske var det här som idén om snabbspolningsmekanismen föddes på Netflix. Någon på bolaget fick ett psykbryt efter en kvantiljon serier i åtta-tio avsnitt utformade enligt samma modell: först en rafflande upptakt i två-tre avsnitt, sedan fem-sex i sömngångartakt och sedan en final på turboväxel i en-två avsnitt, ofta med ett frustrerande öppet slut som utlovar ännu en säsong.

Med risk för att svära i de tv-seriefrälstas bingewatchingkyrka skulle åtskilliga produktioner helt enkelt må bra av att trimmas till långfilmslängd. Som det nu är flimrar livet förbi i raketfart medan tv-serien envist står där och stampar på stället. Scen efter scen. Avsnitt efter avsnitt.

© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-01-01.

Messiah
Tv-serie i tio avsnitt på Netflix. USA 2020. Regi: James McTeigue med flera. Skapad av: Michael Petroni. Med: Mehdi Dehbi, Michelle Monaghan, Tomer Sisley, Stefania LaVie Owen. Längd: 38–55 min/avsnitt. Premiär: 2020-01-01. Recensionen är baserad på en förhandsvisning av de sex första avsnitten.