Looking for Darth – Michael Tapper

I begynnelsen var Darth Vader. Året var 1973, och den då 29-årige George Lucas hade just tvättat bort sin kommersiella giftstämpel från fiaskot med den dystopiska science fiction-filmen THX 1138 (1971) när nostalgikomedin Sista natten med gänget blev årets mest oväntade kassasuccé.

Nu ville denne unge begåvning, som under sina filmskoleår blivit känd som egensinnig experimentfilmare och dokumentarist, göra en populär rymdsaga. Han kastade han sig in i arbetet med att skapa en egen sagovärld genom att plöja böcker i psykoanalys och mytologi. Psykoanalytikern Carl Jungs sökande efter globala ursymboler och den amerikanske mytologiexperten Joseph Campbell var viktiga källor. Särskilt då den senares bok The Hero with a Thousand Faces.

Campbells värld

Campbell skrev om sagomotiv gemensamma över hela världen. Här fanns en oansenlig vemsomhelst som plötsligt lyfts upp ur sin vardag och in i en fantastisk äventyrsvärld. Där upptäcker han sina övermänskliga krafter, som han använder för att besegra fruktansvärda mörkermakter. Segern över mörkermakterna är också segern över hans egna destruktiva impulser, segern över monstersidan av sig själv.

Den moraliskt fallne Darth Vader var den förste i Lucas’ rollgalleri. Redan i skisser innan första manusversionen stod han färdig i hjälm med nazityskt stuk, medeltida mantel och en högteknologisk riddarrustning som antyder hans amoraliska maskinkaraktär. Han överlever alla manusversionerna tämligen oförändrad och blir seriens dominerande karaktär trots sina relativt få minuter på bioduken i jämförelse med de andra, sentillkomna huvudpersonerna.

Vader är skuggfiguren som följer de båda pojkhjältarna av enkelt ursprung i filmsagan: bondgrabben Luke Skywalker i den första trilogin och, hans far, slavpojken Anakin i den andra. Och som den stora Star Wars-publiken vetat länge, så är trilogierna varandras motsatser: Luke besegrar Vader och blir en ljusets riddare, medan Anakin dukar under för sina demoner och blir mörkret förkroppsligat, Darth Vader.

Rymdimperiet och det amerikanska imperiet

När den första filmen släpptes 1977 sågs Vader och Imperiet som en metafor allt det Lucas’ 68-generation då avskydde: Pentagons generaler och den amerikanska militärmaskinen i Vietnam, president Nixon med sin korrupta stab av medarbetare, koncerndirektörna och deras multinationella storföretag. Efter sina deprimerande upplevelser hos Warner Bros. och Universal med sina tidigare långfilmer hade rollfiguren också en djupt personlig betydelse för Lucas: Vader var Hollywood i händerna på företagskonglomerat, vars enda intresse för film stavades pengar.

Men som fallet är med alla populära myter, så blev Star Wars-sagan snart ett slagfält i kulturkriget mellan höger och vänster. Ronald Reagan kallade sitt militära projekt för att bygga ett missilskydd i rymden ”Star Wars”, utnämnde CIA:s legosoldater i Nicaragua till ”freedom fighters” och stämplade Sovjetunionen som ”the evil empire”. Lucas hotade med stämning, men bara det i Pentagon impopulära ”Star Wars”-projektet försvann från ordboken i Vita Huset.

Episoderna I-III har med sin berättelse om hur den demokratiska Republiken blir det diktatoriska Imperiet gjort att Star Wars fått en ny politisk laddning. I dokumentären till dvd-utgåvan av den första trilogin säger Lucas själv att trilogi nummer två kan ses som en allegori över en värld där enorma aktiebolagsimperier fått en allt större ekonomisk men också politisk makt.

Med dynastin Bush har oljebolagen och den övriga finanseliten i presidentfamiljens vänkrets fått en direkt pipeline in i Vita Huset. Och Hollywood-bolagen är numera integrerade i globala mediekoncerner, som mer eller mindre öppet söker styra den politiska utvecklingen. Film- och tv-koncernen Fox, som distribuerar Star Wars-filmerna och där ägaren Rupert Murdoch aktivt propagerar för de styrande republikanernas nyliberalism, är ironiskt nog det tydligaste exemplet.

Lucas imperium

Som en ytterligare ironi konstaterar Lucas i senare intervjuer att han, likt Darth Vader, själv blivit en imperiebyggare, en ”corporate man”. Upphovsrätten till filmserien, höga procentsatser på bio- och videointäkter, leksaker, t-tröjor, dataspel med mera har givit honom mångmiljardinkomster till att på Skywalker Ranch utanför San Fransisco skapa en av filmvärldens största koncerner för filmproduktion och filmteknologisk utveckling, bland annat ledande visuella effektföretaget Industrial Light & Magic och ljudteknikstudion Skywalker Sound.

Men till skillnad från Vader har Lucas deklarerat att han efter sin sista Star Wars-film ska återgå till sina rötter. Han ska förvandla sig tillbaka till Anakin. Det innebär i så fall att 1960-talets avantgardistrebell, som hatade Hollywoodimperiet så mycket att han till varje pris ville stå utanför men som under 1970-talets krisår i stället blev dess räddare, nu återuppstår.

Hans kärleksfulla restaurering av förstlingsverket THX 1138, nyligen utgiven på DVD med mycket intressant extramaterial, ger kanske en försmak av vad som väntar. Hans företags inblandning i efterproduktionen av bioaktuella experimentdokumentären Tarnation – förmodligen gratis eftersom den filmens budget sägs ha stannat på rekordlåga 218 dollar – ger kanske en annan. Hursomhelst är en experimentfilmare av Lucas’ kommersiella status och med så gott som obegränsad budget definitivt en filmhistorisk sensation.