Tjugotvååriga Anna Delvey kom från ingenstans till New York 2013. Plötsligt var hon bara där, inkvarterad på olika lyxhotell, i centrum på olika societetsevenemang, på resa kors och tvärs i världen i en ångande het kärleksaffär med en känd TED-profil. Alltid ivrig att berätta om sina stora planer på att bygga ett konstcentrum på Manhattan. Överallt strödde hon pengar omkring sig, hundradollarsedlar i dricks till en hotellportier eller taxichaufför, tusentals dollar på modekläder till sig själv och sina nyvunna vänner.
Ingen visste varifrån hon kom med sin svajiga ”europeiska” brytning på engelska. Till någon sade hon att hon kom från Köln trots att det snart visade sig att hon hade svårt med tyskan. Andra trodde hon var dotter till någon toppdiplomat eller rysk oligark.
Sin förmögenhet på 60 miljoner euro påstod hon att hennes far låst i en fond tills hon fyllt 25. Innan dess fick hon bara en handfull kreditkort, som ibland spärrades när hon kom på kant med sina föräldrar. På så sätt lyckades hon få sina miljardärpolare att rycka in med platinakorten för att täcka hennes hotellsviter, shoppingturer och resor.
För dem var räkningarna på fem till tjugotusen dollar småpengar, utlägg de snabbt glömde bort. Så tolkade de också Annas slarv med sin ekonomi; hon hade helt enkelt så mycket pengar att hon inte tänkte på dem. En konsumtionsmentalitet som förklarar varför den rikaste procentens frosseri orsakar dubbelt så mycket koldioxidutsläpp som den fattigaste hälften av jordens befolkning.
Det tog fyra år innan bluffen Anna Delvey avslöjades som ryska Anna Sorokin, arbetarklasstjej med lyxdrömmar från en småstad utanför Moskva. Märkligt lång tid, kan man tycka. Vi kan ju då dra oss till minnes betydligt mer genomskinliga bedragare i Malmötrakten som levde både högt och ibland förvånansvärt länge på att dra folk vid näsan.
Frisörskan Ingegärd Svensson blåste malmösocieteten under namnet Carmencita Rockefeller genom att påstå sig vara hemlig agent, kirurg och cancerforskare. Ungraren György Zemplenyi, alias biskop Macdulio Roy, lurade malmöbor på att satsa sina sparslantar på konst som inte fanns. Och nu senast, har vi fallet med konstsvindlarna Joanna och Mikael Segelström. Alla fick de omgivningen på fall trots – eller just på grund av – sina rövarhistorier om social status och pengar. Alltför bra för att synas i sömmarna.
Bedrägeriernas framgång i de lägre samhällsklasserna kan bäst förklaras med drömmen om den stora lotterivinsten som ska sätta guldkant på tillvaron. Framgången i överklassen är förknippad med förändringarna i det kulturella kapitalet från klassisk bildning till förment god smak i lyxkonsumtionen. Kort sagt, idag kan man vara rik och korkad bara man håller sig à jour med de rätta vinsorterna, märkeskläderna, krogarna och resmålen.
I Netflix-serien Inventing Anna skildrar serieskaparen Shonda Rhimes (Grey’s Anatomy, 2005– ) hur Anna Sorokin (Julia Garner) skickligt konstruerar lyxliraren Anna Delvey både genom modemedvetenhet och en arrogant hållning som signalerar dra-åt-helvete-pengar i överflöd. ”Snälla” eller ”tack” finns inte i hennes vokabulär, ohöjlt klassförakt i repliker som: ”What are you bitches, broke?”
Den brutala rättframheten imponerar på kaviar- och champagnesurfarna i The Big Apple. Än mer så när hon ser igenom deras framgångsfernissa för att hitta personliga smärtpunkter att trycka på. Det är en manipulativ teknik som praktiserats av bedragare genom historien, exempelvis spioner som Mata Hari.
Det använder serien som dramatisk höjdpunkt i avsnitt två, när Anna som gäst på en lyxyacht i Medelhavet konfronterar en Silicon Valley-miljardär med hans dödsångest. Hon spelar högt men vinner på att aldrig blinka, aldrig vika ner sig. Alltid vara viss om sin förmåga om att kunna övertyga vem som helst om vad som helst.
Inventing Anna presenterar sig som ”helt sann, utom de delar som är fullständigt påhittade”. Inspirerad av Orson Welles Citizen Kane (1941) berättar den historien om Anna genom ögonen på journalisten Vivian (Anna Chlumsky) och alla hon intervjuar om fallet, inklusive Anna själv. Bilden vi får är så motsägelsefull att vi aldrig kan vara säkra på vem Anna är och vad hon hoppades uppnå med sitt bedrägerinummer.
Kanske finns Anna Sorokin inte bortom rollen som Anna Delvey. Kanske är hon inte ens intressant annat än som symtom på en överklassvärld av mytomaner och bedragare, och som även format namn som Elizabeth Holmes, Donald Trump och Jeffrey Epstein. Och på en finansmarknad där osynligt kapital växer eller krymper beroende på investerarnas föreställningar, likt Annas uppgång och fall i Manhattans salonger.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-02-11.
Inventing Anna
Miniserie i nio avsnitt på Netflix. Skapad av: Shonda Rhimes efter en artikel av Jessica Pressler. Regi: David Frankel. Med: Julia Garner, Anna Chlumsky, Alexis Floyd, Saamer Usmani, Arian Moayed, Laverne Cox. Längd: 0.59–1.22/avsnitt.