Kultfilm — på filmens bakgator

En cipoltrygeistneast lever inte enbart av uppbyggliga filmer utan också av fula, skitiga och elaka dito. Men hur ska man hitta rätt när allt möjligt säljs som ”kultfilm”?  Checklistan för den äkta varan är att de ska ha fanatiska fans, utmana god smak samt vara mytomspunna.

Men finns kultfilm i en tid där Pride and Prejudice and Zombies är en bästsäljare, Machete inhandlas på närmsta bensinmack och The Walking Dead går i tv? Då ultravåld, splatter och tortyrporr är mainstream? Kultfilmskritikern Joe Bob Briggs kvalitetsmärkning om att ”vem som helst kan dö när som helst” och ”godtycklig nakenhet är motiverat varje gång” utgör numera premisserna för skräcksuccéer som Scream respektive Piranha.

Briggs högsta beröm – ”en film som ser ut att vara gjord av en galning” – har knypplats till väggbonad på kalkonbolaget Troma.  Eposet Poultrygeist: Night of the Chicken Dead är en knaskavalkad på splatter, sex och musikalnummer i en story om människor som förvandlas till zombiehönor efter att ha förgiftats på en snabbmatsrestaurang. Problemet är att amatörmässigheten är sökt enligt receptet från bolagets succé med The Toxic Avenger för 26 år sedan.

Samma självmedvetenhet utstrålar Joseph Guzmans Nude Nuns with Big Guns, en flyhänt kombination av nunsploitation och rape-and-revenge med udden riktad mot katolska kyrkan.  Liksom Hobo with a Shotgun och Black Dynamite är den varken parodi eller nytolkning utan en ren imitation av B-sjuttiotalsfilmen.

För att hitta tillbaka till den ursprungliga chocksensationen får pink_flamingos_ver2man gå tillbaka till ur-kultfilmerna. Ta Night of the Living Dead (1968) – ingen ironi, ingen distans, bara ren skräck. Eller den romantiska komedin Harold and Maude (1971), om en erotisk förbindelse mellan en självmordsfixerad tonårspojke och en sextio år äldre kvinna som har överlevt Förintelsen. Snacka om tabubrott i ungdomskulturens högsommar!

Men den ultimata kultfilmen sett till antal smaklösheter per meter film är nog ändå John Waters dokusurrealistiska äckelcirkus Pink Flamingos (1972). Incest, kannibalism, analgymnastik, sex med hönor och bajsätning är bara några inslag i denna film som aldrig någonsin kommer att vinna social och konstnärlig acceptans. Endast för de mest hårdkokta anhängarna. Kort sagt: tvättäkta kultfilm i ordets verkliga mening.

© Michael Tapper, 2011. Sydsvenska Dagbladet 2011-08-12.

Boktips: Ernest Mathijs & Xavier Mendik The Cult Film Reader och 100 Cult Films.