Korea visar musklerna på Panoras minifestival

Science fiction, snutfilm, fantasy, skräck och kontrafaktisk historia ur ett koreanskt perspektiv kan man just nu se på Panoras asiatiska minifestival bestående av fem sydkoreanska och två japanska filmer. Det konstnärligt sett starkaste kortet utgörs av Bong Joon-hos melankoliska, suggestiva och stilsäkert filmade seriemördardrama Memories of Murder (2003), som blivit en festivalfavorit över hela världen under det senaste året och väntas få en mer omfattande biopremiär i Sverige inom kort.

Tematiskt sett är annars den kontrafaktiska science fiction-thrillern 2009: Lost Memories (2002) otvivelaktigt den mest intressanta. Som titeln antyder så utspelas Lee Si-myungs film år 2009 men i ett Korea helt koloniserat av Japan, som i denna alternativa framtid står som en av segrarmakterna i andra världskriget och därmed har permanentat sin brutala expansionspolitik. Huvudpersonen, Ryu Sakamoto, är en koreansk polis som blivit helt japaniserad – till efternamn, kulturella preferenser och språk – men som hamnar i en identitetskris när han konfronteras med en inhemsk motståndsrörelse.

Filmen trotsar ett inhemskt tabu och rör vid ett sår som hållits öppet efter de mörka ockupationsåren av bland annat Japans herrefolksmentalitet gentemot grannen i väst och öppet rasistiska behandling av sina många koreanska invandrare. 2009: Lost Memories visades visserligen redan på 2003 års Fantastisk Filmfestival men då i en version som kortats med en halvtimme. Den här kompletta versionen är definitivt att föredra.

En mer lågbrynt underhållning står den i hemlandet populära snutfilmen Public Enemy (2003) för. Den inleds med en fyrkantig, uppenbart ironiskt påklistrad hyllning till den föregivet heroiska och modiga sydkoreanska poliskåren för att sedan växla spår till att skildra det genomkorrupta snutsvinet Kang (Gu Seol Gyeong), som oftast framstår som mer skrämmande än skurkarna han bekämpar och därmed mest förtjänt av filmtitelns epitet. En västpublik bekant med Clint Eastwood och Takeshi Kitano känner igen rollens karaktär av bad-good guy, även om Public Enemy dessutom lider av en släng grovkornig, sydkoreansk dasshumor, något som ibland bokstavligen drar brallorna av den koleriske Kang.

Kompletterad med Lee Kwang-hoons fantasy The Legend of Evil Lake (2003), en delvis historiskt grundad actionhistoria med likheter till Crouching Tiger, Hidden Dragon, och gymnaiseskolskräckisen Wishing Stairs får den nya sydkoreanska filmen visa prov på såväl bredd som muskler. De två japanska filmerna, science fiction-thrillern Battle Royale 2 och snutfilmen Bayside Shakedown 2 är, om än sevärda, knapert som tvärsnitt av ett filmland som just nu har en mycket livaktig subkultur jämförbar med den amerikanska independentfilmen på 1980-talet. Här kunde man önska några titlar från Osakas unga filmscen, till exempel av Kazuyoshi Kumakiri eller Nobuhiro Yamashita. Det hade också varit ett välkommet inslag i nästa svenska importvåg av asiatiska filmer till svenska biografer.