Amerikanska antifeministen Phyllis Schlafly (1924–2016) var en högerpopulistisk galjonsfigur från 1970-talet till sin död. Hennes politiska bana inom Republikanerna började redan under efterkrigstiden, då hon genom debattartiklar och rapporter bildade opinion mot allt från kärnvapenavtal med Sovjetunionen till antidiskrimineringslagar för att stärka svarta amerikaners rättigheter. Rikskändis blev hon först med sin framgångsrika kampanj för att hindra Equal Rights Amendment (ERA), ett förslag till konstitutionstillägg som skulle garantera jämställdhet mellan könen.
ERA har drivits av kvinnorörelser i USA sedan 1923. Likväl är tillägget snart 100 år senare ännu inte en del av konstitutionen. Frågan fick luft under vingarna kring 1970, då feministiska politiker, jurister och kulturarbetare i ett brett politiskt spektrum drev på i Washington genom protester och lobbyarbete.
Kongressen antog förslaget den 22 mars 1972 på villkor att minst 38 delstater skulle ha ratificerat ERA till på dagen sju år senare. Det satte Phyllis Schlafly stopp för.
HBO-serien Mrs. America gör Schlafly till en karismatisk paradroll för Cate Blanchett (även producent). Hon framställs som en tragisk antihjälte, ett offer för sin egen framgångssaga. Går man till Schlaflys texter och politisk gärning är den bilden emellertid väl generös.
Bland annat ser vi hur hon på ett nationellt anti-ERA-möte ryggar tillbaka inför att några rasistiska delegater från Södern jämställer feminister med ”uppkäftiga niggrer.” Då glömmer serien Schlaflys hårdnackade ställning för segregation under 1950- och 60-talen och att hon till och med ansåg att Richard Nixon förde en alltför progressiv socialpolitik som president.
Sanningen är att Schlafly var en cynisk politisk spelare som efter att ha misslyckats med sin politiska karriär – bland annat förlorade hon i valen till Representanthuset 1952 och 1970 – hittade en ny karriär som antifeminist. Något av hennes kallhamrade strategi skymtar när hon i en tv-intervju påstår att ERA tvingar kvinnor att bli soldater i Vietnamkriget och att alla offentliga toaletter måste öppnas för båda könen. Lögnen som politiskt vapen har sedan dess blivit högerpopulismens signum, liksom att tala i folkets namn – i Schlaflys fall för USA:s föregivet ”tysta majoritet” av kvinnor, därav titeln: Mrs. America.
Men serien handlar lika mycket om Schlaflys motståndare, andra vågens feminister som Betty Friedan (Tracey Ullman), Gloria Steinem (Rose Byrne) och Shirley Chisholm (Uzo Aduba), den första afrikanamerikanska kvinnan i Representanthuset. Deras inbördes strider på tema idealism kontra realpolitik ger en bra bild av vänsterns kollaps under 1970-talet. Samtidigt som de låg i luven på varandra om vem som var höll feminismens fana högst fick Schlafly fritt spelrum att mobilisera gräsrötter och vilsna högerpolitiker under grumliga slagord om ”tradition”, ”moral” och ”naturgivna skillnader”.
Mycket av hennes retorik känner vi igen från dagens debatt i Sverige, och det beror på att den svenska högern, inklusive extremhögern, hämtat inspiration från USA. Exempelvis hur man genom formuleringar om ”folket mot eliten” konstruerar en falsk motsättning som döljer att det i själva verket är man själv som värnar den rådande maktstrukturen, vare sig det handlar om makten över ekonomin eller i hemmet.
Arvet efter henne sitter idag i Vita Huset. Phyllis Schlaflys sista politiska merit var nämligen som vallokomotiv på Donald Trumps presidentvalkampanj fram till sin död i september 2016. Hon höll tal på hans möten, skrev en hyllningsbok och gjorde därmed ännu en insats för att vrida klockan tillbaka för jämställdheten mellan könen i USA.
© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-04-18.
Mrs. America
Miniserie i nio avsnitt på HBO Nordic. USA 2020. Manus: Dahvi Waller. Regi: Amma Asante, Laure de Claremont-Tonnere, Anna Boden & Ryan Fleck. Med: Cate Blanchett, Rose Byrne, Sarah Paulson, Tracey Ullman. Längd: 0.45/avsnitt. Premiär: 2020-04-18. Recensionen baserar sig på förhandsvisningar av de första tre avsnitten.