Koloniseringen av det brittiska imperiet

Sällan har en roman fått ett så stort genomslag som Herbert George Wells Världarnas krig (The War of the Worlds), en bästsäljare som aldrig gått ur tryck sedan första utgåvan 1898. Idag är den känd som prototypen för alla rymdinvasioner som skildrats i litteratur och film sedan dess. Socialisten Wells avsikt var att i fiktionens form skriva ett debattinlägg om det brittiska imperiets brutala exploatering av sina kolonier, och det är talande att hans scenario under 1900-talet flyttades över till det nya världsimperiet: USA.

BBC-produktionen av Världarnas krig gör dock något nytt. I stället för att uppdatera romanen till nutid, låter manusförfattaren Peter Harness (brittiska Wallander) handlingen utspelas som hos Wells, på 1890-talet i småstaden Woking cirka tre mil sydväst om London. Han lyfter dessutom in detaljer ur författarens eget liv.

Huvudpersonen George (Rafe Spall) – namnlös i romanen – är nu en journalist som separerat från sin fru och flyttat ihop med den intellektuella Amy (Eleanor Tomlison), vilket gjort dem till en social paria. Det påminner inte så lite om skandalen kring Wells skilsmässa från sin första fru.  Han gifte då om sig med en av sina studenter, Amy Robbins (senare känd som Jane), och flyttade ut från London till Woking. Tv-seriens nyskrivna rollfigur Amy, inte George, är nu den som delar Wells intresse för astronomi tillsammans med stans hobbyforskare Ogilvy (Robert Carlyle).

Premisserna i tv-serien är annars desamma som i förlagan. Invasionen kommer från Mars eftersom astronomen Percival Lovell år 1895 upptäckt mönster på planeten han tolkade som kanaler, vilket ledde till vilda spekulationer om ett framtida krig med civilisationen där. Och de visuella effekterna har utformats för att likna illustrationerna till  Världarnas krig när den publicerades som tidningsföljetong. Det ger serien en fräsch steampunk-look som förflyttar oss till dåtidens föreställningsvärld om högteknologi.

Handlingen börjar lovande i  Ogilvys observatorium med att våra huvudpersoner under flera dagar observerar en serie enorma eruptioner på Mars. De tolkar dem som våldsamma vulkanutbrott och kopplar till en början inte ihop dem med meteoritregnet i landskapet några dagar senare. Regeringen i London ser inte heller något samband och skickar en potentat från Royal Astronomical Society för att ta kontroll över Amy och Ogilvys undersökning av det första meteoritnedslaget utanför Woking.

Efter de marsianska kolonisatörernas första massaker går  emellertid tv-serien vilse. Medan Wells historia är en exemplarisk nagelbitare som Steven Spielbergs VÄRLDARNAS KRIG (2005) kramade ur till sista blodsdroppen, skruvar Harness och regissören Craig Viveiros (Rillington Place, 2016) ner tempot på ett förödande sätt. Särskilt i det andra av de tre avsnitten är många scener bara dödkött som inte tillför något väsentligt till handlingen.

Man har också påtagligt svårt att knyta ihop huvudpersonernas sociala katastrof med den samhällskatastrof invasionen innebär.  Och när George i sista avsnittet bokstaverar Wells politiska undertext om kolonialismen för den trögfattade åskådaren slår serien i sin dramatiska botten med buller och bång. Jag vågar inte tänka på vad Wells skulle ha skrivit om han fått sitta vid tangentbordet för en recension.

© Michael Tapper, 2021. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2021-12-10.

Världarnas krig
Miniserie i tre avsnitt på SVT. Storbritannien 2019. The War of the Worlds. Manus: Peter Harness. Regi: Craig Viveiros. Med: Eleanor Tomlison, Rafe Spall, Rupert Graves, Robert Carlyle. Längd: 0.55/avsnitt.