”Gillar ni inte rollbesättningen, titta inte på serien”, twittrade brittiska skådespelerskan Adele James som spelar titelrollen i Netflix-serien Drottning Kleopatra. Av ren utmattning inför stormen mot seriens skildring av farao Kleopatra VII Filopator som mörkhyad hade det varit enklast att klippa av diskussionen där. Varken nättrollen eller de egyptiska politiker som ylat i kör mot serien kommer att se den. Eller pröva sina argument.
Ingen av dem har väl heller kritiserat filmindustrins mer än hundra år långa vittvätt av Kleopatra för en västerländsk publik genom att ge henne Theda Bara, Claudette Colbert och Elizabeth Taylors ansikten? Så fungerar rasismens selektiva perception.
Sanningen är att ingen med säkerhet vet hur Kleopatra såg ut, men hon var knappast en Snövit. Avbildningarna är ofta gjorda postumt, och de samtida är av osäker porträttlikhet. Hennes makedonsk-grekiska dynasti Ptolemaios stammade från en av Alexander de stores generaler 200 år tidigare och hade påbrå även från Persien och Syrien samt ett otal utomäktenskapliga barn.
Kleopatra själv kan ha varit född utom äktenskapet. Inom dåtidens makteliter var varken vänsterprassel eller hudfärg något problem. Den romerska propagandabilden om henne som svartkonsthäxa och manslukerska – se även framställningen av henne som knarkpåtänd nymfoman i tv-serien Rome (2005–07) – handlade i stället om misogyni och chauvinism, så som seriens experter berättar.
Under en kvinnlig farao ansåg man att Egypten fallit från fornstora dagar, blivit dekadent och effeminerat. Det patriarkalt styrda Rom – fascismens förebild – var framtiden. Att två av den romerska maktelitens främsta män, Julius Caesar (spelad av John Partridge) och Markus Antonius (Craig Russell), ändå hade fallit för henne måste bero på att hon snärjt dem med österländska trollkonster. Med sådana argument kunde Caesars adopterade arvinge Octavianus/Augustus (James Marlowe) göra henne till syndabock för imperiets inre maktstrider.
Drottning Kleopatra är en motbild. Som sådan har också den sina brister. Bevisen för Kleopatras militärstrategiska eller vetenskapliga begåvning är svaga. Däremot var hon mästerlig på politisk strategi – åtminstone fram till sin fatala allians med Markus Antonius – och kunde tala flera språk.
Hon gjorde sig folkligt populär genom att, till skillnad från tidigare ptolemaiska faraoner, lära sig egyptiernas inhemska språk och använda det i offentliga sammanhang. I tronstriden mot sina syskon var hon hänsynslös, och länge lyckades hon använda Egyptens rikedomar på grödor och guld för att säkra landets självständighet. Först efter hennes död blev Egypten en romersk provins.
Dramainslagen på låg budget gör Drottning Kleopatra både befriande och frustrerande. Borta är all pompa och ståt. Hennes statsbesök i Rom och berömda shownummer som Afrodite-Venus på en guldbåt i mötet med Markus Antonius har blivit färglösa föreställningar. Å andra sidan kommer vi närmare henne som intellektuell och viljestark överlevare i de politiska dolkstötarnas tid.
Den vill ha glamour får vänta på storproduktionen Cleopatra med israeliska Gal Gadot. Gissningsvis en film som får vithetspoliserna att vila på sina hudflängningsbatonger.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-05-10.
Drottning Kleopatra
STRÖMMAD HISTORISK DRAMADOKUMENTÄRSERIE I FYRA AVSNITT. Storbritannien, 2023. Queen Cleopatra. Skapad av: Ben Goold, Jada Pinkett Smith. Med: Adele James, Craig Russell, John Partridge, Andira Chrichlow. Experter: professor Shelley P Haley, docent Jacquelyn Williamson, dr Islam Issa, dr Sally-Ann Ashton. Längd: 0.41–0.48/avsnitt. Netflix.