London, 1814. James Delaney (Tom Hardy) är en före detta soldat i handelsflottan som under tio års tid varit försvunnen i afrikanska Cabindaprovinsen (en region i nuvarande Angola). Ryktena talar om att han har ”gone native”, det vill säga levt bland urinvånarna som en av dem – blivit ”a nigger”. Oförhappandes dyker han upp på sin fars begravning för att lägga beslag på arvet, ett landområde vid Nootkasundet utanför Vancouver. Det är en strategisk plats för handelsförbindelsen med Kina när gränsdragningarna mellan Kanada och USA ska fastställas efter 1812 års brittisk-amerikanska krig. Delaney får därför en fiende i mäktiga handelsbolaget East India Company (EIC) under styrelseordförande Stuart Strange (Jonathan Pryce).
Så ser det lovande upplägget ut för HBO:s aktuella miniserie Taboo, skapad av huvudrollsinnehavaren Tom Hardy, hans far ”Chips” och manusförfattaren och regissören Steven Knight (Locke). Tidsperioden är politiskt intressant och sällan skildrad i film och tv-serier. Napoleon Bonaparte är just avsatt och har tvingats i exil på Elba. Den revolutionära vågen från USA och Frankrike är tillfälligt försvagad medan de europeiska monarkierna har lyckats återta initiativet och stärka sin makt.
I Storbritannien har EIC sedan år 1600 växt till att bli en stat i staten som kontrollerar hälften av världshandeln via sina egna kolonier (bland annat Indien), en enorm handelsflotta och en privatarmé på 100 000 man. Bolaget var med andra ord en multinationell företagskoncern med ekonomiska, militära och politiska maktambitioner som år 1814 kunde utmana nationer.
Likheterna är många till dagens utveckling, där globala koncerner och privatarméer står utanför demokratisk kontroll och spelar efter egna regler. Det ska därför bli intressant att se hur mycket av den samtidspolitiska kontexten som letar sig in i dramat. De tre första avsnitten ägnas emellertid år mycket åt den gåtfulle och Mad Max-liknande hjälten med ena benet i ”civilisationen” och det andra i ”vildmarken”. Vem är han och vad vill han egentligen? En allierad med den nyfödda amerikanska nationen? En kolonialfolkens hämnare? Eller kanske bara någon som söker egen vinning? Återstår att se, såvida serien inte går förlorad i sina många mörka labyrinter.
Den öppnar i ett sävligt tempo, med många dröjande bilder på Delaney i böljande svart rock på Londons grymma gator eller halv- och helnaken i skum belysning. Konflikterna mellan honom och antagonisterna utgörs av blickdueller och machoposer. Efter tre timmar ligger mystiken fortfarande lika tät som det är glest med fysisk handling.
Annars finns det mycket att avnjuta i seriens scenografi, foto och rollprestationer. Hardy har en naturlig karisma, och Jonathan Pryce är som gjord för att spela samvetslös maktmänniska efter skurkroller i bland annat James Bond-filmen Tomorrrow Never Dies (1997). I bakgrunden lyser Mark Gatiss (Sherlock) som motbjudande monark, och Oona Chaplin (dotterdotter till filmlegenden Charlie) gör porträttet av huvudpersonens halvsyster Zilpha gripande tragiskt. Sliten mellan rädslan för sin tyranniske make, som lierat sig med EIC, och syskonkärleken till James – eller är det mer än så? – blir Zilpha en joker i leken.
© Michael Tapper, 2017. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2017-01-27.
Miniserie i åtta delar på HBO Nordic. Storbritannien 2017. Regi: Kristoffer Nyholm (del 1–4), Anders Engström (del 5–8). Skapad av: Tom Hardy, Edward ”Chips” Hardy, Steven Knight. Skådespelare: Tom Hardy, Oona Chaplin, Jefferson Hall, David Hayman, Michael Kelly, Jonathan Pryce. Längd: 60 minuter/del. Recensionen baserar sig på avsnitten 1–3.