När man öppnar journalisten Johan Erlandssons Boken om Beck, om Maj Sjöwall och Per Wahlöös ”Roman om ett brott”-serie, slås man av layouten. Det stora typsnittet. De luftiga radavstånden. Och de till övermåttan generösa marginalerna. På 265 sidor har förlaget tunnkavlat ut en text som med lätthet kunnat klämmas in på 100 sidor. Men då hade boken inte gått att sälja för 200 spänn.
Under läsningen, avklarad på två kafferaster, finner man av att en till största delen förtäckt självbiografi av Maj Sjöwall. Intervjuer, huvudsakligen med henne, får ersätta författarens egen research och kritiska reflektioner kring författarparets verk. Fåtalet nyheter, bland annat om misshandel och svartsjuka i relationen, är kanske intressanta för släkt och vänner men knappast för den deckarläsande allmänheten.
Enda gången jag hajar till är när han avslöjar att Wahlöö strax innan sin död i juni 1975 började på en fortsättning. Arbetstiteln på den elfte Beck-romanen var Strax under ytan, som till stora delar utspelas i kulvertarna under dåvarande Malmö Allmänna Sjukhus. Det utkastet hade han gärna fått publicera i sin helhet.
Själv tycks Erlandsson varken ha ork eller kunskaper nog att sätta Sjöwall-Wahlöö i ett historiskt sammanhang som gör dem begripliga för dagens publik. Det var ju trots allt 55 år sedan romanserien debuterade med Roseanna. Fåtalet nedslag i dåtidens debatt, exempelvis om kriminalvården, polisen, feminismen och sexfrigörelsen, är så ytliga att de som bäst ser att bygga på några snabba Wikipedia-slagningar.
Svenska Dagbladets ärkekonservative ledarskribent och krönikör Gunnar Unger nämns som en förtjust läsare. Men sedan aktar sig Erlandsson för att gräva i högerns och den marxist-leninistiska vänsterns gemensamma svartmålning av folkhemmet som socialfascistisk sossepampdiktatur: katastrofscenariot kring kriminaliteten, föraktet för demokratin och det moderna projektet, Palmehatet.
Sjöwall-Wahlöö var ideologiproducenter med en dystopisk, ibland häpnadsväckande reaktionär, samhällsbild som syftade till att väcka den sosse-hjärntvättade massan till kommunistisk revolution. Undergångsretoriken fortsatte från 1997 i Beck-seriens nattsvarta stockholmsbilder av mordgalna ungdomsligor i tunnelbanan och invaderande invandrarligister. Ovanpå det en Dirty Harry-stajlad Gunvald Larsson med rätt att platta till feministkärringar och kriminalpolitiska veklingar. Mumma för den växande extremhögern.
Men sådana iakttagelser skulle förstås störa den mysstämning kring ”deckardrottningen” författaren gärna vill bädda in oss i. Nej, Boken om Beck är motsatsen till allt vad eftertanke och analys vill säga; den är en historielös och intellektuellt lat hyllningsskrift gjord som på beställning av Piratförlaget – händelsevis de som också ger ut Sjöwall-Wahlöös romaner
© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-09-07.
Johan Erlandsson
Boken om Beck. Och Sjöwall Wahlöö. Och tiden som for.
Piratförlaget