Klassisk shakespearesk gangstertragedi i ny etnisk dräkt. Flerfaldigt prisbelönta tyska 4 Blocks är en samtida tysk GUDFADERN (The Godfather, 1972). Krassare, råare, skitigare. Likheterna men också kontrasterna är slående mellan libanesiska familjen Hamady i 2010-talets Neukölln, Berlin och italienska maffiaklanen Corleone i New York kring sekelskiftet 1900.
Båda familjerna tillhör en rasistiskt bespottade invandrargrupp som hänvisas till de sämst betalda skitjobben. Men klanen Corleone hade trots allt fullvärdiga medborgarskap, därmed möjligheten för barnen att klättra socialt. ”Guvernör Corleone, senator Corleone”, är familjens överhuvud Vitos (Marlon Brando) framtidsdröm för yngste sonen Michael (Al Pacino).
En sådan dröm vågar sig inte gangsterpatriarken Ali ”Toni” Hamady (Kida Khord Ramadan) på. Fortfarande efter 26 år i landet väntar han och familjen på sina medborgarskap. Nålsögat för att bli tysk är trångt, och under första säsongen blir malandet av deras ansökan i byråkratins kvarnar en av tv-seriens många cliffhangers.
Förhindrad av lagen att driva ett legitimt företag försörjer han sig på sina ”4 blocks”, gangsterverksamhetens fyra hörnpelare: knark, prostituerade, spelautomater och beskyddarpengar. Yngre brodern Abbas (Veysel Gelin) är hans muskler men också värsta rival om makten och en rabiesgalen attackhund i maktspelen mot konkurrenterna, ett turkiskt langargäng och en utbrytargrupp ur Hells Angels som tagit sig det Lovecraft-inspirerade namnet ”Chtulhu”.
När gatulangarbossen Latif (Wassiem Taha alias gangstarapparen Massiv) fängslas och gangsterkriget trappas upp anländer en räddare i nöden: Vince (Frederick Lau), Tonis sedan femton år försvunne barndomsvän i ungdomens gängslagsmål. Vad Toni inte vet är att Vince jobbar som narkotikapolis med uppdrag att avslöja familjen Hamadys kriminella nätverk. Snart kompliceras situationen av att Vince börjar duellera i trånande blickar med Latifs bittra hustru, Tonis syster Amara (Almila Bagriacik).
Skräckfilmsregissören Marvin Kren (RAMMBOCK, 2010) och hans mer namnkunnige kollega Oliver Hirschbiegel (Undergången/ Der Untergang, 2004) förankrar 4 Blocks i vardagsrealism med handkameror som följer huvudpersonerna på Neuköllns ruffiga gator. Därifrån gör man utflykter i subjektiv kamera, manipulerad bildhastighet, crescendoklippta actionscener, dröjande stämningsbilder och 1970-talsinspirerade nattbilder med grunt fokus som förvandlar Berlins alla ljus till en abstrakt färgsymfoni. Den breda visuella paletten ackompanjeras av allt från tyska raplåtar till klassisk musik, ibland i samspel med kameran och klippningen, ibland i kontrapunkt.
Dialogen förfaller ibland till klichéer, där råskinnen brölar ikapp om vem som ska ”knulla” (misshandla, döda) vem. Desto bättre är manuset på att överraska med komplikationer som framförallt fördjupar porträtten av Toni och Vince, deras relation och gemensamma hederskodex. Toni är pragmatikern som gör allt för att överleva medan Vince är idealisten som bytt sida. Båda är krigströtta gängveteraner som söker ett bättre liv.
Som genreverk är 4 Blocks inte särskilt originellt, men det skickliga handlaget bakom kameran och de alltigenom övertygande skådespelarprestationerna gör serien till en given sommarfavorit i tv-tablån.
© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-07-01.
4 Blocks
Tv-serie i 19 avsnitt (tre säsonger) på HBO Nordic. Tyskland 2017–2019. Regi: Marvin kren, Oliver Hirschbiegel. Manus: Hanno Hackfort, Bob Konrad, Richard Kropf, Marvin Kren. Med: Kida Khord Ramadan, Almila Bagriacik, Frederick Lau, Veysel Gelin, Maryam Zaree. Längd: 0.50–1.00/avsnitt. Premiär: 2020-07-01. Recensionen baseras sig på en förhandsvisning av den första säsongen.