Gotta dance!

Den biografiska legenden om Broadwaykoreografen och Hollywoodregissören Bob Fosse har två ingredienser: jobba och knulla. På en riklig diet av amfetamin och cigaretter höll han en arbetstakt ständigt på högsta växel, och en lång dags repetitioner följdes som regel av att han lägrade någon av de kvinnliga dansarna. Den som vägrade ställa upp på hans underförstådda villkor för att hamna i rampljuset trakasserades till att ge efter eller sluta, se avsnitt 4.

Tv-serien Fosse/Verdon, byggd på Sam Wassons biografi Fosse (2011), hade med lätthet kunnat bli ännu ett romantiskt porträtt av Det Manliga Geniet som självförbrännande konstnär och älskvärd skitstövel. Men genom att ge Fosses (Sam Rockwell) tredje hustru, Broadwaystjärnan Gwen Verdon (Michelle Williams), lika stort utrymme berättar serien i stället om två känsloskadade människor som revolutionerar musikalgenren på 1960-talet.

Deras första samarbete som koreograf och dansare 1956 i publiksuccén Damn Yankees handlar, symboliskt nog, om två älskade som sålt sina själar till Djävulen för få kärlek och framgång i livet. Fast till ett högt pris, vilket showens mest omtalade nummer ”Who’s Got the Pain?” också handlar om. Deras frätande självförakt – i båda fallen från övergrepp i de tidiga tonåren – dövas endast med att the show must go on. And on.

Serien börjar emellertid inte där, utan lånar sin berättarstruktur från Fosses självbiografiskt anstrukna film Showtime (All That Jazz, 1979) – i sin tur modellerad på Fellinis (1963) – för att knyta samman händelser i olika tider och låta musikalnummer kommentera dem. Avsnitt ett börjar 1968 med texten ”19 years left”. Nedräkningen mot den fatala hjärtinfarkt som 1987 satte punkt för Fosses liv startar när han regidebuterar i Hollywood med filmatiseringen av parets största Broadwaysuccé, Sweet Charity, men nu med Shirley MacLaine i Verdons paradroll.

Den floppar, och bakslaget får Fosse att höja ambitionerna med nästa film: Cabaret. I stället för att göra en till menlöshet slätstruken skildring av dekadensens Berlin under mellankrigstiden, sätter han sina manusförfattare på att inkludera allt det som i scenversionen tagits bort eller tonats ner från Christopher Isherwoods romanförlaga: våld, knark, sex, politik Efter en lång rad fiaskon för glättiga familjemusikaler som Dr. Doolittle (Doctor Doolittle, 1967) och Song of Norway (1970) sveper Cabaret in på biorepertoaren som en fullvuxen frisk fläkt, därtill banbrytande med sitt hbtq-radikala budskap.

För Verdon blir makens filmkarriär emellertid ett bakslag. Hon reduceras till Fosses hjälpreda och bollplank. Drömmen om att göra comeback med musikalen Chicago ter sig alltmer avlägsen när klockan tickar mot de femtio i en skoningslös bransch.

Men även för Fosse blir framgången en förbannelse. Då han 1973 kröner karriären med en Oscar för Cabaret, två Tonys för Broadwayshowen Pippin och tre Emmys för tv-filmen Liza with a Z läggs han in på mentalsjukhus efter ett självmordsförsök. Utan nya höjder att sträva efter går botten ur.

Fosse/Verdon är ett mångfacetterat dubbelporträtt av två bekräftelseknarkande artister omättligt hungriga på rampljus. I en återblick varnar Fosses tidigare fru, skådespelaren och dansaren Joan McCracken (Susan Misner), Verdon för maken som konstnärlig vampyr: ”Han tar det som är speciellt i en flicka och gör det till sitt eget”. I sin tur ser vi Verdon skamlöst intrigera och manipulera för att snärja och hala in Fosse som sin comeback-biljett, vilket också lyckades.

Serien är ingen skönmålning av showbiz, men den är en solkig story passande för en musikal av Fosse och Verdon. Willkommen! Bienvenue! Welcome!

© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2019-04-24 (i tryck 2019-04-26).

Fosse/Verdon
Tv-serie i åtta avsnitt. Skapad av Stephen Levenson och Thomas Kail, baserad på boken ”Fosse” av Sam Wasson. Regi: Thomas Kail, Adam Bernstein, Jessica Yu. Medverkande: Sam Rockwell, Michelle Williams, Margaret Qualley, Norbert Leo Butz. Längd: 0.41–0.59/avsnitt. Premiär på HBO Nordic: 2019-04-10. Recensionen baserar sig på förhandsvisningar av de fem första avsnitten.