Syster Mildred Ratched i Ken Keseys succéroman Gökboet (One Flew Over the Cukoo’s Nest, 1962) är ett 1900-talsmonster. Lugn, rationell och metodisk i sitt vansinne. Precis som sinnessjukhuset där hon arbetar. Patienterna ska bli normala, fogliga, kuvade, dugliga undersåtar. Vare sig de vill det eller inte.
Milos Formans filmatisering från 1975, som gick tio år i sträck på Stockholms biorepertoar, hade perfekt tajming. Den landade i en tid när den antipsykiatriska debatten med namn som R.D. Laing och Thomas Szasz kontrade definitionen av mentalsjukdom. Enligt dem var mentalvårdspatienten ett friskt symtom på ett sjukt samhälle.
Louise Fletchers gestaltning av Mildred Ratched som tvillingsyster till AI-datorn HAL 9000 i Stanley Kubricks År 2001 – ett rymdäventyr (2001: A Space Odyssey, 1968) blev hennes livs stjärnroll. I en intervju vid filmpremiären berättar hon om hur hon såg Ratcheds till en stålhjälm permanentade 1950-tals frisyr som symbolen för ett liv fastfruset i tiden. Tomt på allt vad känslor och samvete heter.
Det är inte den syster Mildred (Sarah Paulson) vi möter i Ratched år 1947 på ett mentalsjukhus i norra Kalifornien. Om något är hon ett nervknippe av känslostormar under den kontrollerade fasaden. Hon har en till synes outtömlig garderob av eleganta modekläder och chica hattar ovanpå den vällagda frisyren. Till en början känner jag igen hennes kyliga beräkning under ett silkeslent och ödmjukt yttre, men efterhand blir hon så begriplig och rent av sympatisk att det känns som ett svek mot originalets onåbara isdrottning.
Man kunde förstås gjort en tv-serie om 1940- och 50-talens mentalvård utan Keseys ikoniska skräckkärring. Ratched är emellertid ett starkt varumärke för att fånga såväl kritikernas som tittarnas uppmärksamhet. Greppet är sedan länge beprövat i film- och tv-branschen, under senare år i backstory-serier som Bates Motel (2013–17) och just nu i exempelvis Young Wallander (2019– ).
Med det sagt har serien egna konstnärliga förtjänster i en solid skådespelarensemble, ett musikspår proppat med filmhistoriska referenser och en utsökt scenografi som tillsammans med kläderna följer handlingens skiftande sinnesstämningar. De symbolmättade Technicolor-färgerna lånar man från Douglas Sirks melodramer och Alfred Hitchcocks thrillrar: rött för flammande passion och hat, blått för kylig rationalitet och kontroll, grönt för vansinne och övernaturliga fenomen. Färgkoder som hämtats från stumfilmen.
På ljudbandet väver kompositören Mac Quayle (Mr. Robot, 2015–19) in passager från en rad klassiker, främst Hitchcock-medarbetaren Bernard Herrmanns musik till Psycho (1960), Studie i brott (Vertigo, 1958) och Cape Fear (1962). Inte undra på när serien bjuder på ett skräckkabinett av dåtidens tortyrliknande övergrepp inom mentalvården.
Bland annat ser vi prov på den då populära transorbitala lobotomin som neurokirurgen Walter Freeman gjorde till en löpandebandsteknik i slutet av 1940-talet. En ishacka fördes in i övre ögonhålan. Några hammarslag gjorde att instrumentet trasade sönder nerver i frontalloben. Vips befriades patienten från såväl besvärande tankar och känslor – inte sällan homosexuella sådana – som en besvärande personlighet och blev till ett lättskött vårdpaket.
Men serien odlar också en svart komedi, där framförallt Judy Davis underbara kropps- och minspel i rollen som den karriärlystna och kärlekskranka översköterskan Betsy Bucket förtjänar att lyftas fram. Mot slutet stjäl Vincent D’Onofrio rampljuset för en stund i rollen som en populistisk skitstövel till guvernör med tongångar vi känner igen dagens amerikanska politik. Hans både grymma och löjliga varieténummer under en kräkningsframkallande avrättning med elektriska stolen slår dock knut på humorn och borde vara obligatorisk för alla som anser att dödsstraff är en bra idé.
© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-09-18.
Ratched
TV-serie i åtta avsnitt på Netflix. USA 2020. Skapad av Evan Romansky, Ryan Murphy och Ian Brennan efter Ken Keseys roman Gökboet (One Flew Over the Cukoo’s Nest, 1962). Regi: Ryan Murphy (1–2), Nelson Cragg (3), Michael Uppendahl (4–5), Jessica Yu (6), Jennifer Lynch (7), Dan Minahan (8). Med: Sarah Paulson, Judy Davis, Cynthia Nixon, Vincent D’Onofrio, Sharon Stone, Finn Wittrock. Längd 0.55/avsnitt. Premiär: 2020-09-18.
